Massmedierna bevakar världen men vem bevakar medierna ? I USA ägnas allt större uppmärksamhet åt hur verkligheten speglas i media. Framför allt gäller intresset förstås TV. AVM har hälsat på hos "Media Research Centre" och "FAIR", två ärkefiender i den växande bransch som kallas Media Watch - mediabevakning.

I det lilla kontorshuset i staden Alexandria, bara några mil från den politiska maktens arenor i Washington DC, är allt prydligt och välordnat. En av korridorerna har arbetsbås på båda sidor. I ett av dem sitter Brant Clifton med hörlurar och arbetar koncentrerat. Framför sig har han en dator och en video med monitor. Bakom honom står en hylla full med med band. Brant Clifton har titeln "Media Analyst" på sitt visitkort och hans arbetsuppgift är att kartlägga partiskhet i nyhetsprogram.

Det här är Media Research Centre, eller MRC, ett av de mest framgångsrika mediabevakningsföretagen. MRC som startades 1987 har särskilt specialiserat sig på att använda moderna datateknik för avancerad åsiktsregistrering.

Brant Clifton har hand om NBC's kvällsnyheter och morgonprogrammet The Today Show.

- Det vi tittar efter är försök att påverka tv-publiken, om en reporter uttalar sig nedsättande om någon på grund av hans politiska åsikter eller uttrycker stöd för en viss linje i en politisk debatt och liknande, säger Brant Clifton.

Han uttrycker sig nyanserat. För när man här talar om partiskhet menar man vänstervridning. MRC kontrollerar nämligen massmedia för den nymoralistiska ultrahögerns räkning. Brant Clifton tittar igenom bandade nyhetssändningarna och skriver in uppgifter i olika fält på dataskärmen. Han visar de olika rubrikerna. Utöver basfakta som datum och tid, namn på tv-bolag och program finns rutor för namnet på reportern, ämnet som behandlas och medverkande gäster. I den sista kolumnen, under rubriken "partiskhet", finns en sammanfattning av vad som sagts.

Här arbetas natt och dag. Brant Clifton och hans kollegor går systematiskt igenom alla större nyhetssändningar från de tre största amerikanska tv-bolagen och CNN. I ett annat bås lite längre bort sitter David Tosatti, för tillfället med ett avsnitt den en populär satirserie. För det är inte bara nyheter som bevakas.

Alla viktigare magasins- och underhållningsprogram granskas också. Jag ber om en utskrift av det David Tosatti gjort och får ett gigantiskt datalakan. I stort sett allt som sagts i programmet finns där, prydligt ordnat i olika kolumner som sen används för sökningar i den enorma databasen. MRC's arkiv innehåller mer än 45.000 timmar videoband.

Chef och initiativtagare är Brent Bozell, en rödhårig och energisk man i fyrtioårsåldern. I kontorsrummet där vi sitter pryds väggarna av fotografier med hälsningar från Ronald Regan, George Bush och andra konservativa toppolitiker. Brent Bozell är nöjd med sitt företag.

- Det här är det mest omfattande forskningsarbetet någonsin, Ingen annan organsisation, inget universitet eller radio eller tv-bolag i hela världen har vad vi har här, säger Brent Bozell.

Han berättar stolt att man med några knapptryckningar kan få fram allt en enskild reporter sagt i en visst ämne, t.ex. om Ronald Reagan de senaste fem åren.

- När Tjeckoslovakiens utrikesminister besökte oss plockade vi på 10 minuter fram allt som sagts om Tjeckoslovakien. Vi skulle kunna ta svensk barnomsorg, en fråga som medierna talat varmt för här. Vi skulle t.ex. kunna jämföra rapporterna om det från från olika medier en viss dag.

Familjevärderingar är en het fråga i USA i år och har använts som slagträ i kampanjerna inför höstens presidentval. De konservativa välkomnar därför all statistik som kan visa att medierna hotar det traditionella amerikanska familjeidealet. På MRC hårdbevakas därför ämnen som exempelvis abort, barnomsorg och homosexualitet. Religion är ett annat känsligt område men det stora fienden, hotet som överskuggar allt annat för MRC, är vänstervridningen.

- I USA finns det bara en handfull stora medieföretag. Och alla dom är kontrollerade av vänstern.

Här lyfter jag på ögonbrynen. Hur kan det då komma sig, i ett land där marknadskrafterna av tradition fått råda i mediebranschen. Brent Bozell har hört frågan förr.

- Ja det kan ju tyckas märkligt men vad är det egentligen som säger att stora företag ska vara konservativa ? Vi har gjort undersökningar om det. Hur avgör man bäst om ett företag har en konservativ eller radikal inriktning ?

- Jo, svarar han snabbt själv, Man tittar på vilka typer av projekt de stöder ekonomiskt. Och vi fann att 97 procent medieföretagens bidrag gick till radikala projekt.

Och utifrån Brent Bozells definition av vad som är radikalt stämmer det säkert.

Han har ett imponerande ordflöde med en retorik som bygger på att i rasande fart leverera olika exempel som stöd för sina teser. Jag får baxa in mina frågor medans han hämtar andan. Hans förklaring till hur det kommer sig att vänstern kunnat få en så stor kontroll är att de progressiva vill förättra världen utifrån sitt perspektiv och därför har en särskild dragning till media och andra uttrycksformer där man kan påverka människor.

- De konservativa vill också förbättra världen men är mer realistiska, säger han men undviker att gå djupare in på dessa psykologiska skillnader.

I sin jakt på vänsterelement sysselsätter Media Research Centre ett tjugotal personer. Synen på media-behandlingen av aktuella samhällsfrågor redovisas genom tre ganska hätskt formulerade nyhetsbrev där misshagliga personer attackeras. Förutom till prenumeranter skickas breven gratis till omkring 5.000 opinionsbildare och professionella inom medieområdet.

Det är inte särskilt svårt att bli stämplad. Den journalist som i en rapport om Aids inte särskilt för fram och betonar homosexuell promiskuitet som orsak till problemen får finna sig i att bli angripen. Samma sak för den som uttrycker sig kritiskt om Oliver North, huvudperson i Iran-Contras-skandalen. Eller om man vågar sig på söka samband mellan upploppen i Los Angeles tidigare i år och de svartas ekonomiska och sociala situation. Det räcker med att ägna sig åt miljö- och rasproblem i största allmänhet.

Men inte bara journalister som har MRC's ögon på sig. I en av skrifterna finns en fast avdelning,"Hollywood Left", där man hittar förlöjligande artiklar och notiser om regissörer och skådespelare.

På MRC arbetar man på flera fronter. Det går bra att beställa specialdesignade statiska rapporter ur deras databas. En service är att förmedla konservativa personer till debattprogram. Brent Bozell själv är genom sin stridbarhet tacksam att ha med och ställer gärna upp. Emellanåt driver MRC också kampanjer för att stoppa speciellt hotfulla program. Ett annat angeläget projekt är att stoppa den statliga tv-kanalen. Men Brent Bozell vill inte att hans verksamhet ska betraktas som ett hot.

- Vårt mål är inte att radikala journalister ska få sparken utan att också konservativa ska anställas. Vi utgör inget hot mot journalister som är ärligt intresserade av objektiv journalistik säger han.

Och det låter ju sympatiskt. Men det är förståss inte alla som tycker att Brent Bozell är den mest lämpade att avgöra vad som är ärligt objektiv journalistik.

Organisationen "Fairness And Accuracy in Reporting", FAIR, bevakar medier från ett kontor i New York. FAIR arbetar också för objektivitet men från ett helt motsatt perspektiv. FAIR är forum för alternativrörelsen och ger ut tidningen EXTRA som bl.a. innehåller artiklar om hur medierna hanterar medborgarrätts- och kvinno- och miljöfrågor.

På FAIR har man inte mycket till övers för Brent Bozells beskrivning av medierna.

- Varför skulle affärsdrivande medieföretag motverka idéer som gynnar företagen. Det är helt absurt att påstå att medierna skulle stödja vänstern, säger Martin Lee, en av FAIR's sex anställda och tycker att medierna snarare förstärker rådande mönster. FAIR gör egna kritiska undersökningar och har bl.a. tagit fram statistik på i vilken omfattning olika grupper får komma till tals.

- Det är i första hand vita, välbärgade män som tolkar verkligheten åt publiken. När andra etniska grupper och kvinnor blir inte repsenterade, när det inte finns utrymme för mångfald så blir bilden skev, säger Martin Lee.

I Martin Lee's ögon ger MRC och liknande grupper medierna en ursäkt för att slippa ifrågasätta sitt eget arbete.

- Dom kan säga så här : Om MRC säger att vi stöder vänstern och FAIR säger att vi stöder högern måste vi ju vara ganska bra och så kan de slå sig till ro.

Jag frågar om grupper som MRC har stort inflytande.

- De är en del av den rasistiska ultrahögern och eftersom ultrhögern blir starkare runtom i världen, också här i USA, så kan man säga att de är del av en mycket inflytelserik tendens i samhället.

När man som MRC registrerar och pekar ut radikala artister och journalister ser Martin Lee ett samband med traditioner från McCarthy-tiden.

- Brent Bozells far var faktiskt en av dem som skrev tal åt John McCarthy. De är en del av ett fruktansvärt och totalitärt kapitel i den amerikanska historien.

- De vill censurera och har också en viss makt genom att de kan organisera en opinion för att påverka de företag som sponsrar program att dra tillbaka sitt stöd.

FAIR genomför också kampanjer. Vid ett tillfälle beslutade PBS, den statliga tv-kanalen, plötsligt att stoppa den planerade sändningen av en kritisk dokumentärfilm om tv-evangelister. FAIR ordnade egna visningar av filmen och fick igång en debatt som till sist ledde till att PBS backade och filmen sändes.

Tidningen Extra går ut till 5000 journalister och Martin Lee berättar att finns framstående journalister som välkomnar arbetet på FAIR men som inte vågar uttrycka sitt stöd offentligt.

- Journalisterna är rädda idag. Många medieföretag går dåligt, folk avskedas. I en sådan ekonomiskt pressad situation blir det svårare för en journalist att vara frispråkig.

© Fredrik Lindqvist