ATT PITCHA : Om Steve Jobs och hur man övertygar sin publik

Här kommer det avslutande inlägget i miniserien om pitchning.

Den här gången ser vi på saken ur en helt annan vinkel. Videoklippet här handlar inte alls om att sälja in filmidéer utan mer allmänt om hur man bygger upp en presentation så att den på ett slagkraftigt sätt övertygar publiken. Utgångspunkt är en analys av Steve Jobs presentation av nya Apple-produkter.

Här finns saker att lära, inte bara för en tänkt pitch utan om berättarteknik i ett vidare sammanhang. Även i ett filmmanus har man ju behov av förmedla saker till publiken på ett slagkraftigt sätt.

Cred till bloggen DIGITAL INSPIRATION »  som skrev om detta.

Mer om att pitcha:
ATT PITCHA – Videotips med Michael Hauge

Länkar:

Pitching Your Story: William Goldman »

Ken Rotcop - Pitch your story to the Execs » 

© adastra media

---

Andra bloggar om : att pitcha, steve jobs, berättarteknik, muntlig framställning

ATT PITCHA – Videotips med Michael Hauge

För den som skriver manus på spek räcker det inte att få fram ett bra manus. Ska manuset kunna bli film gäller det att få någon att läsa det sen.

I den här 3 minuters videon puffar Michael Hauge för sin bok och ger några grundläggande tips för hur man lägger upp en snabb-pitch. Ju kortare tid - desto mer måste man koncentrera. Michael Hauge listar vad som är viktigast att ha med.

 

Direktlänk Bokus (123 kr): Selling Your Story In 60 Seconds  »

Mer video i pitch-seriens nästa inlägg. Där ska vi låta Steve Jobs inspirera oss.

Kortrecension av Michaels Hauges klassiker:  Writing Screenplays That Sell »

Utdrag ur kapitel 11, ATT SKRIVA FILMMANUS :  Mötet med Branschen »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : att pitcha, Michael Hauge, liten pitchkurs

Favorit i repris : Klippet som visats 49 miljoner gånger

 

Ett av mina åtaganden är att vara handledare i manus på Kulturamas filmlinje ». Där har vi precis sjösatt vårterminens projekt, en kortfilm på upp till ca 10 minuter. Med anledning av det skulle man kunna fundera på varför ovanstående YouTube-klipp på 8 ½ minut har lockat till snart 50 miljoner visningar. 

Jag har haft ett inlägg om filmen tidigare men den tål definitivt att visas igen. Den oerhörda dragningskraften i dessa scener säger förstås något mycket universellt om vad en berättelse ska ha för att fascinera oss människor. Se och begrunda.

Se även

Att skapa spänning (utdrag ur kapitel 7) »

HUR SKA DET GÅ? (inledningen av kapitel 2 i boken) »

© adastra media

---

Andra bloggar om : Battle at Kruger, dramaturgi, spänning, filmberättande

Manus på spek? Någon som känner igen sig?

I den research jag gjorde för boken ingick det att tala med folk från branschen om hur verkligheten ser ut. Jag intervjuade bl.a. Peter Possne, (Sonet) Stefan Baron och Eva Ward (båda SVT DRAMA).

En fråga gällde hur många manusförslag de får in under ett år. En grov uppskattning ger att det totalt handlar om mellan 2000 – 4000 manusidéer som cirkulerar i branschen. Det handlar då inte bara om manus i fullängd utan innefattar även skisser i form av mer eller mindre utvecklade treatment eller synopsis.

Det sitter alltså en väldans massa människor och utvecklar filmidéer – Och det överväldigande flertalet skriver på spekulation, dvs utan betalning men med ett starkt hopp om att en dag få se sitt manus bli film.

Nedan kan du se en 1 ½ timme (!) lång dokumentär som följer några manusförfattare från USA som kämpar för att komma in över tröskeln. Klart givande, även om vår svenska produktionsmiljö ser lite annorlunda ut.

Själv gillar jag citatet i början där vi för höra att en av de stora gamla producenterna sagt typ: "Den viktigaste personen i processen att göra film är manusförfattaren. Vi måste bara göra allt i vår makt för att hindra dem från att förstå det"  

Tack Kurt o Julius från Manuspiloterna »  för tipset

Mer läsning :

Utdrag ur boken: Kapitel 11 – Mötet med Branschen »

Tidigare inlägg:

Om Hal Croasmuns tips för den som vill sälja in en filmidé:  Att skriva en säljande logline »

Rapport från filmkritikernas träff med manusförfattare: Mer cred åt manusförfattarna tack! »

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmbranschen, manusförfattare, skriva på spek, filmmanus

VIDEOKLIPP: Intervju med manusförfattaren NICK KAZAN

10  intressanta minuter Nick Kazan som berättar om sin väg till att bli professionell oscarsnominerad manusförfattare, och om hur han arbetar med utvecklingen av en filmidé.

© adastra media

---

Andra bloggar om : Nick Kazan, filmmanus, manusförfattare, video, youtube

Kalkondialog från YouTube

Vi fortsätter på temat dialog mer ett härligt litet videocollage med dialoger från kultkalkonen  PLAN 9 FROM OUTER SPACE »

Det lär inte behövas några förklaringar. Klippet talar för sig själv, om man så säger. 

:  )

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmdialog, Plan 9 from Outer Space

Liten videolektion om dialog

Från en mycket omfattande serie med korta videolektioner om hur man skriver för film från sajten expert village » plockar vi idag ett litet klipp med några enkla regler om dialog. Kort men hyfsat vettigt. (3 min, på engelska)

Huvudbudskap: Ju färre ord desto bättre.

 

 

mer läsning från bloggen (med länkar till videoexempel):

Dialog som avslöjar istället för klartext »

Exempel på bra dialog från Erin Brockovich »

Härligt skruvad dialog från Jurassic Park »

se även:

Inledningen av kapitlet om dialog: www.attskrivafilmmanus.se »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : skriva filmmanus, skriva dialog

Minikurs : Mer flyt i scenbeskrivningarna

Den här lilla videolektionen från YouTube visar några små enkla men effektiva knep för att göra scenbeskrivningarna mer levande.

Nu kan man tycka att John August, i sin genomgång tar sig lite väl stora friheter när han även gör ändringar i själva innehållet och lägger till detaljer som inte fanns från början.

Men bortsett från det är det lätt att se hur mycket mer flyt det blir i texten när han byter ut de lite omständliga tekniska beskrivningarna mot att rollfigurerna aktivt gör saker där utrustningen kommer till användning.

John August är manusförfattare. Har du tid över kan jag rekommendera ett besök på hans sajt där det finns MÄNGDER av matnyttigheter för den som vill ha lära sig hur man skriver manus.

johnaugust.com (a ton of useful information about screenwriting) >>

Mer läsning på bloggen :
Att skriva scener (utdrag från kapitel 7) >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, skriva scener, manuskurs, skrivtips

Och när du väl är färdig med ett manus ….

… väntar den spännande fortsättningen. Mötet med Branschen.

Videoklippet nedan ( anslaget ut THE MAJESTIC >> )  är tänkt att demonstrera hur det kan gå till där. Den entusiastiske  manusförfattaren som fått in sin första fot bör inte ha alltför stora illusioner …

 

Mer läsning om detta delikata ämne här på bloggen :

Kreativt klimat efterlyses! >>
Mer cred åt manusförfattarna tack! >>
Manustips från Moviemaker (se slutet) >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmbranschen, filmmanus, the majestic

Mer om dialog : Inte bara ord

Ett längre avsnitt i boken handlar om att dialog är så mycket mer än bara ett utbyte av ord. Kommunikationen mellan människor sker på många olika kanaler samtidigt. Vi  “talar” också med vårt kroppsspråk, våra tonfall, med pauser och tystnader och blickar mm. I den skrivna dialogen ska alla dessa uttryck samverka.

Det suggestiva klippet nedan är tänkt att visa hur oerhört få ord som egentligen behövs för att karaktärisera stämningen i en kärleksrelation. Se hur skickligt situationen är byggd för att peka fram emot den korta men tungt undertextladdade slutrepliken.

Från UNDER SUSPICION >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : dialog, filmmanus, undertext

Om spänning - Naturens egen dramaturgi

Fick ett YouTube-tips igår. En drygt åtta minuter lång sekvens skriven av naturens främste mästardramaturg.

Helt oemotståndligt!

Det är bara att låta sig inspireras.

 

 

 

 

 

 

 

Mer läsning på bloggen:

Dramaturgi och inlevelse (inledningen av kapitel 2) >>
Att skapa spänning (utdrag ur kapitel 7) >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : dramaturgi, spänning, inlevelse

Om spegelneuroner i Hjärnstorm

TV-programmet Hjärnstorm som tar upp fascinerande konstigheter i människans sätt att fungera handlade förra veckan om att läsa andra människors tankar. Där spelar självklart spegelneuronerna en aktiv roll. Se programmet här >>

Inslaget om just spegelneuroner ligger ca. 15 min in i sändningen.

Se mer om spegelneuroner och kopplingar till hur vi upplever film i tidigare inlägg :

Intressant hjärnforskning om inlevelse >>

Kapitel 2 - Om Dramaturgi och Inlevelse >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : Dramaturgi, länktips, spegelneuroner, hjärnstorm, övrigt

Inget för nervklena : Testa dina spegelneuroner

Vetenskapen har spårat vår förmåga att känna inlevelse till en liten grupp hjärnceller som kallas “spegelneuroner”. Den som har sina spegelneuroner i ordning upplever i sin egen hjärna en spegelbild av det andra personer upplever.

Spegelneuronerna aktiveras även när vi ser film.

Här kommer så ett litet test. 

Om du klarar att hålla ansiktet helt stilla när råttfällan slår igen är det troligen något fel. Om inte någon enda muskel rör sig det minsta lilla gillar du säkert inte att gå på bio heller.

(Eller är det bara jag som är känslig?)

mer om spegelneuroner >>

annat klipp att testa sig med >>

---

Andra bloggar om : spegelneuroner, inlevelse

Om inlevelse och spegelneuroner - Igen!

DET PERFEKTA EXEMPLET?

Nu har jag hittat det kanske perfekta klippet för att praktiskt illustrera hur spegelneuroner > fungerar.

Frågan är om det är överhuvudtaget är möjligt att värja sig mot att känna inlevelse av att se detta? Möjligen förutsätter det att man har egna erfarenheter för att bli berörd men jag tror egentligen inte det.

Mycket nöje : )

 

Klippet är från filmen DUM OCH DUMMARE (1994) >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, inlevelse, spegelneuroner, dum och dummare

Bara för att den är läcker - En animation

Jag skriver ju en del om dialog. En av de viktigaste insikterna är att det går att berätta utan dialog. Särskilt om man har fantasi. Leranimationer i kortfilmsformat ligger kanske lite utanför ämnet, men den är ju bara så läcker!

Animation av Jan Svankmajer >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : skriva filmmanus

En sjuk liten monolog och ett skräckexempel

DET TAR SIN TID

Det tar sin lilla tid att bli klar. Nu har det varit andra saker ett tag men kapitlet om dialog börjar äntligen närma sig slutet.

Senast har jag skrivit om varför man måste vara försiktig med monologer i filmdialogen. Det kan verkligen bli helt fel, särskilt om det är långa partier. Nu har flera av de exempel jag gett här (KRAMER MOT KRAMER och ERIN BROCKOVICH) varit mer eller mindre monologer och de har fungerat bra. Ett vanligt problem annars med monologer i film är att rollfigurerna inte har en övertygande drivkraft. För att det ska fungera behöver de helt enkelt ha en anledning att säga sina repliker i just den situationen.

På mina kurser bukar jag visa en litet avsnitt från en kortfilm som skräckexempel på hur det kan bli om man vill informera publíken men försöker fuska i gestaltningen.


SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>





För några år sen exprimenterade jag en del med syntetisk röst som radioteater Det var verkligen en mycket speciell form av regi att få rösten att låta så naturlig som möjligt och få fram känslouttryck. Det var bara på kul men det kan ju passa i sammanhanget att lägga ut ett liten monolog där jag till och med fick min stackars syntetiska huvudperson att framföra en egenkomponerad jojk.

PYRAMIDERNA (9 minuter)
En sjuk liten monolog för syntetisk röst. Greger ska berätta om sig själv. Han har en fru, gillar att spela pingis och att titta på vetenskapsprogram. Men hur går det egentligen till när Greger bänkat sig framför teven för att mysa och titta på sina vetenskapsprogram?



[man kan behöva klicka 2 ggr på play]

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog, monolog

Härligt skruvad dialog från Jurassic Park

[delvis uppdaterad 09-05-30]

VEM ÄR DET SOM ÄR RÄDD?

Jag skriver fortfarande på kapitlet om dialog som definitivt blir bokens mest omfattande.

Ett längre avsnitt handlar om hur man undviker "pingpong-dialog". Pingpong är när dialogen går för mycket som på räls och alla snällt svarar precis som de förväntas göra vilket ger förutsägbara repliker och gör att manusförfattarens avsikt riskerar att bli genomskinlig. Motsatsen är när varje rollfigur har en egen linje och att det finns känslomässig dynamik.

En annan aspekt är att levande dialog alltid är ett samspel mellan text och undertext. Detta kan man se exempel på i en härligt skruvad liten snutt dialog mellan den öververbale och odrägligt självsäkre Dr Malcolm (Jeff Goldblum) och Dr Grant (Sam Neill) i  JURASSIC PARK (imdb) >> 

I dialogen svarar båda på varandras undertext men det blir fel när Malcolm misstolkar vad Grant egentligen menar.

Situationen är den att parkens elsystem just har havererat. De två förarlösa bilarna har stannat och sitter fast på spåret. De befinner sig precis framför den get som ska locka fram Tyrannosaurusen. Det är mörkt och ett otäckt oväder piskar djungeln. Grant har varit framme och kollat om radion kanske fungerar i den första bilen, där barnen sitter. Han kommer tillbaka till den andra bilen där Malcolm väntar [00.57.45]. De vet ännu inte hur allvarligt läget är.

MALCOLM
Är ungarna OK?

GRANT
Jag frågade inte. Varför skulle dom inte vara det?

MALCOLM
Barn blir rädda.

GRANT
Vad är det att vara rädd för? Det är bara ett litet strömavbrott.

MALCOLM
Jag sa inte att jag var rädd.

GRANT
Jag sa inte att du var rädd.

MALCOLM
Jag vet.

När Malcolm säger "Barn blir rädda" är det ett diskret ifrågasättande, att Grant inte förstår sig på barn. Grant försvarar sig med att argumentet att situationen inte är farlig. Detta tolkar Malcolm som att Grant uppfattar honom som rädd. Men Malcolm vill inte framstå som rädd och måste markera det. Då påpekar Grant helt korrekt att han aldrig påstått att Malcolm var rädd. Malcolm måste ha sista ordet och säger att han vet det.

Men vid det här laget är han är helt förvirrad. Han känner på sig att något i detta samtal är fel men kan inte begripa vad som egentligen gick snett. Den psykologiska precisionen är imponerande.

Att ha koll på undertexten är en förutsättning för att man ska kunna skriva bra filmdialog. I en vidare bemärkelse består undertexten av allt som inte uttalas direkt men på ett mer eller mindre framträdande sätt styr vad rollfigurerna säger till varandra. Det är från undertexten dialogen laddas med energi. Det är där vi hittar drivkrafterna bakom varje replik, det som avgör vad en människa säger och hur den säger det.

SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Jurassic Park, dialog

Kul sammanträffande om kommunikation

PROGRAM OM KROPPSPRÅK

Precis när jag har skrivit ett långt avsnitt i kapitlet om dialog om hur kommunikationen mellan människor kan påverkas av andra signaler än bara de ord man uttalar, så kommer det här TV-programmet om kroppspråk i serien Hjärnstorm. Kul.

Kolla fem minuter in. Det är precis det jag skriver om även om jag sen fördjupar andra aspekter än den sociala sammanhållningen, som är genomgående tema i progammet. Det som är intressant när man skriver dialog är hur kroppspråket tillsammans med andra uttryck kompletterar det vi säger med ord.

Och visst är det en förnämlig service att man kan kolla program man missat på nätet på det här sättet.


SE PROGRAMMET PÅ SVT >>

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, kroppsspråk, dialog

Analys av scen ur SEVEN

STARK UPPLADDNING INFÖR KLIMAX

SPOILERVARNING VÄRRE : Har du inte sett SEVEN bör du för guds skull se den innan du ser klippet och läser analysen. Det är verkligen synd att förstöra en så bra film! SEVEN finns i varje videobutik med minsta självaktning.

Överraskningar avslöjas redan i andra stycket av texten!

SEVEN (IMDB) >>

Det följande är ett fristående avsnitt som jag inte riktigt vet var det kommer att hamna i boken. Men jag tycker det kan passa här på bloggen då det senaste kapitlet jag publicerat utdrag ur handlar om dialog.

FRAMÅTRÖRELSE SÅ DET KNAKAR

Vi befinner oss nu en liten bit in i tredje akten. Detta har hänt : Poliserna Somerset (Morgan Freeman) och Mills (Brad Pitt) har filmen igenom jagat seriemördaren John Doe som på det mest makabra sätt tagit livet av ett antal människor. Den sammanhållande idén bakom sviten av mord är de klassiska sju dödsynderna. Fram tills nu har John Doe betat av fem.

Det är alltså två syndare kvar att ta kål på när John Doe helt överraskande kommer till polishögkvarteret och ger sig. Han är villig att erkänna allt och dessutom visa Somerset och Mills var de sista två kropparna finns.

Men John Doe har ett villkor och det är att han själv, Somerset och Mills åker dit tillsammans, ensamma. Annars, hotar han, kommer kropparna aldrig att hittas. Somerset och Mills säger OK. De tre ger sig iväg i en bil, följda av en polishelikopter.

Storyn har verkligen ett maffigt upplägg här. John Doe har gjort två väldigt överraskande utspel. Först att komma till polisen och ge sig, och nu detta med hans mycket speciella villkor.

Efter ha sett John Does extremt målmedvetna och iskallt intelligenta tillvägagångssätt blir man som åskådare nu oerhört taggad. Vad går det ut på? Vad i helskotta har den listige mördaren hittat på för spektakulär avslutning? Ska han rymma? Är det Somerset och Mills själva som ska bli de sista offren?

Våra förväntningarna är på topp. Och de tas mycket skickligt tillvara. I scenen som följer skruvas trycket upp allt mer. Framåtrörelse så det knakar.

[01.37.30]
Inne i bilen sitter John Doe med handbojor i baksätet som är avskärmat med ett gallernät. Han är lugn och samlad. Somerset kör och Mills sitter på passagerarplatsen. Bilen är på väg ut från stan.

SOMERSET
Vem är du John? Vem är du egentligen?

JOHN DOE
Vad menar du?

SOMERSET
Jag menar bara att i det här läget, det skulle väl inte skada om du berättade lite om dig själv.

JOHN
… Det spelar ingen roll vem jag är. Vem jag är har ingen som helst betydelse. Du måste ligga kvar på vänster sida här.

MILLS
Så, vart ska vi då?

JOHN DOE
Ni kommer att få se.

MILLS
Vi ska inte bara plocka upp två nya kroppar va? Det skulle väl inte vara tillräckligt spektakulärt? Vi har ju tidningarna att tänka på.

Det som driver den här långa (ca 8 minuter) dialogsekvensen är framför allt den antagonism som Mills känner mot John Doe.

Vi har lärt känna Mills som en hetsig människa och han har under filmens gång retat upp sig ordentligt på John Doe dödligt smarta katt- och råtta-lekar. Mills känner sig fortfarande också oerhört kränkt sen den gång han var så nära att ta fast John Doe men överlistades och istället blev nerslagen och tryckt mot marken i en skitig gränd med John Does pistol mot tinningen.

I den här scenen försöker Mills genomgående förlöjliga John Doe. Hans behov av att sätta sig på John Doe och dennes behov att försvara sig och ge igen ger dialogen energi och dynamik. Somerset är inte alls lika känslomässig. Han har bara ett uppriktigt intresse, mer filosofiskt, av att förstå hur John Doe fungerar.

JOHN DOE
Man kan inte längre bara knacka folk på axeln för att få dem att lyssna. Man måste slå med en slägga. Och då märker man att man får full uppmärksamhet.

MILLS
Men frågan är vad det är som gör dig så speciell att folk ska lyssna.

JOHN DOE
Jag är inte speciell. Jag har aldrig varit särskilt märkvärdig. Men det jag gör är det. Mitt verk.

SOMERSET
Ditt verk?

JOHN DOE
Ja.

MILLS
Men … jag kan inte se något speciellt med det du gör John.

JOHN DOE
Det är inte sant.

MILLS
Jo det är det. Och det lustiga är att allt det här du gör, om två månader kommer ingen bry sig. Ingen kommer att komma ihåg det.

JOHN DOE
Du kan inte se helheten ännu. Men när det är här gjort, när det är fullbordat, kommer det att bli så … Folk kommer knappast att kunna förstå. Men dom kommer inte att kunna förneka det.

MILLS
(till Somerset)
Kan den här knäppgöken bli mer obegriplig?
(till John)
Men när det gäller din genialiska plan …

JOHN
(avbryter)
Jag kan knappt vänta tills du får se. Verkligen. Det kommer att bli något alldeles extra.

MILLS
Vet du, jag kommer att stå alldeles bredvid dig. Så när den här stora saken ska ske, lova att säg till då bara för jag vill inte missa det.

JOHN DOE
Oroa dig inte. Du kommer inte missa något. Inte en chans.

John Doe är full av självförtroende när han talar om storheten i sin plan. Han måste ha hittat på något helt monumentalt för att kunna leva upp till det han säger nu. Som biobesökare blir man allt mer nyfiken. Vad vi ser är ett klassiskt exempel på framåtrörelse genom att säga A men inte B.

De kör genom ett ödsligt landskap i kvällssol. John Doe börja rastlöst gunga fram och tillbaka i baksätet.

SOMERSET
Vad är det som är så spännande.

JOHN DOE
Det är inte långt kvar nu.

Vi ser helikoptern följa bilen genom landskapet.

MILLS
Jag har funderat på en grej men du kanske kan hjälpa mig. När en människa är galen, och det är ju du helt klart, vet man om det själv då? Om du sitter där och läser vapentidningar, runkar i din egen avföring, stannar du bara upp då plötligt och tänker ”Wow, det är ju helt otroligt hur jävla knäpp jag är?” Är det det så?

JOHN DOE
Det är behagligare för dig att kunna säga att jag är galen.

MILLS
Det är väldigt behagligt!

JOHN DOE
Det här är inget som jag väntar mig att du ska acceptera … men det här var inget jag valde. Jag blev utvald.

MILLS
Skitsamma.

Notera John Does språkbruk. Han är en intellektuell människa som formulerar sig med precision och väljer ord med omsorg. Mills däremot har ett enklare, mer känslomässigt och utlevande sätt att uttrycka sig. Somerset å sin sida är också mer nyanserad. När man skriver dialog ska varje rollfigur helst ha ett så personligt sätt att uttrycka sig på att man kan gissa vem som talar bara av att läsa själva repliken.

SOMERSET
Jag tvivlar inte på att du känner så. Men i mina ögon verkar det som om du motsäger dig själv.

JOHN DOE
(spänt)
Vad menar du?

SOMERSET
Jag är glad att du frågar. Om du skulle vara utvald av en högre makt, om du blev tvingad, så tycker jag det verkar konstigt att du njuter så mycket av ditt uppdrag. Du njöt av att tortera dom där människorna. Det går väl inte så bra ihop med att vara martyr, eller?

John Doe ser besvärad ut.

MILLS
(triumferande)
John?

JOHN DOE
… Jag tror inte jag njöt mer än kommissarie Mills skulle njuta av att vara ensam med mig en timme med i ett rum utan fönster. Är det inte så? Skulle du inte bli lycklig om du kunde skada mig utan att bli straffad för det?

MILLS
Du sårar mina känslor. Det skulle jag aldrig göra.

JOHN DOE
Det är enbart för att det skulle bli efterräkningar. Man ser det i ögonen på dig. Det är inget fel att en människa har glädje av sitt arbete. Jag ska inte förneka min egen njutning av att vända varje synd mot syndaren.

MILLS
Vänta ett tag. Jag trodde att du bara dödade oskyldiga.

JOHN DOE
Oskyldiga?! Skulle det vara roligt? En fet man, så motbjudande, som knappt kunde stå. En man som om man såg honom på gatan skulle man peka ut honom för sina vänner och skratta. Såg man honom när satt man åt skulle man inte kunna fortsätta äta. Och sen advokaten. Ni två måste ha i hemlighet ha varit tacksamma för honom, en man som ägnade sitt liv att tjäna pengar på att ljuga med varje andetag för att mördare och våldtäktsmän skulle gå fria.

MILLS
(skjuter in)
Mördare?

JOHN DOE
(hetsigt)
En kvinna ..

MILLS
(avbryter)
Mördare John, som du ..

Trycket i konflikten ökar här. Mills håller på att få in en poäng genom att peka på den logiska luckan i John Does resonemang. Hur kan John Doe vara så indignerad över en som försvarar mördare när han själv mördar? John Doe känner sig hotad och avbryter Mills två gånger med stark energi. Det är första gången vi ser John Doe tappa fotfästet och bli upprörd. Men han hämtar sig snart.

JOHN DOE
(avbryter, upprört)
En kvinna, så ful inuti att hon inte kunde tänka sig att fortsätta leva om hon inte var vacker på utsidan. En knarklangare, en pederast, faktiskt och inte minst den smittspridande horan … Bara i en så här skitig värld kan man utan att skämmas påstå att de här människorna var oskyldiga.

Ett moment tystnad. Mills slår ner blicken, kommer inte på något att svara.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
(allt mer känslosamt)
Men det är poängen. Vi ser en dödsynd i varje gathörn, i varenda hem och vi tolererar det. För att det är så vanligt, så vardagligt. Vi tolererar det morgon, middag, kväll … Men inte nu längre. Jag statuerar ett exempel ...

Det intressanta här är temat. John Does argument är en spegling av Somersets livssyn. John Doe och Somerset ser på världen ur exakt samma desillusionerade perspektiv. Men där Somerset väljer att ge upp inför ondskan (symboliserat av att han ska sluta som polis), drar Doe, på sitt perverterade sätt, helt motsatta slutsatser, nämligen att det är värt att agera, att det är värt att offra sig för att åstadkomma förändring.

En annan sak värd att observera är den starka inlevelse John Doe har här. Han blir nästan gråtfärdig av sorg över tillståndet i världen. Det skulle vara riktigt övertygande och kanske t.o.m. rörande om man inte visste om hans makabra metoder.

Och det ger ytterligare en poäng. Det som gör filmen så stark är nämligen inte bara den här drivet utförda dubbelexponeringen av temat i hjälten Somerset och skurken John Doe, utan också att vi känner igen oss. Alla som bor i en modern storstad drabbas någon gång av det omänskliga i att tvingas titta bort vid anblicken av mänskligt lidande. Alla har vi någon gång backat in i anonymitetens svala skydd stället för att engagera oss. Det ingår i villkoren för att kunna dela livsutrymme med hundratusentals okända människor.

Filmen kryper oss under skinnet här, för John Does argument berör oss. Vi kan inte förneka att han har rätt. Världen skulle vara bättre om vi brydde oss mer och tog hand om varandra bättre. Och samtidigt är det en sjuk människa som uttrycker det. Det går inte ihop och vi nästan tvingas att reflektera över temat. Det är mycket skickligt gjort.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
... Det jag har gjort, man kommer att vrida och vända på det, grubbla och fundera, och ta efter … i eviga tider.

MILLS
Just det. Storhetsvansinne.

JOHN DOE
Du borde tacka mig.

MILLS
Varför skulle jag göra det?

JOHN DOE
För att du kommer att bli ihågkommen efter det här. Inse det kommisarie Mills, enda orsaken till att jag sitter här just nu är för att jag vill det.

Än en gång får vi höra hur storslagen hans John Does plan är. Och att Mills ska bli ihågkommen? Man försöker förtvivlat räkna ut vad som ska hända. A men inte B! Och det fungerar som ett löfte. Efter den här upptrappningen skulle vi bli otroligt besvikna om manusförfattaren inte kan leva upp till våra förväntningar på att få se något alldeles extraordinärt.

MILLS
(skakar på huvudet)
Nej, vi hade tagit dig till slut.

JOHN DOE
(med tilltagande intensitet)
Verkligen? Men vad höll ni på med så? Bidade er tid? Lekte med mig och tillät att fem ”oskyldiga” fick dö innan ni kände för att låta fällan slå igen? Vad var det för obestridliga bevis ni hade att ta till mot mig, innan jag kom till er och sträckte upp händerna i luften.

MILLS
Lugn, John. Om inte jag minns fel var vi hemma och knackade på din dörr.

JOHN DOE
(med överlägset leende)
Det är sant. Och jag tycker mig minnas att jag slog sönder ansiktet på dig.
(lutar sig fram mot gallret)
Du är vid liv enbart för att jag inte dödade dig.

MILLS
Okej, flytta bak nu.

JOHN DOE
(sitter kvar, nära)
Jag skonade dig.

MILLS
FLYTTA BAK!

JOHN DOE
Kom ihåg det komissarie Mills, kom ihåg det varenda gång du tittar dig i spegeln resten av livet, eller snarare, resten av det liv som jag låter dig att ha.

MILLS
(rasande, hötter med näven)
FLYTTA BAK DITT DJÄVLA PSYKFALL. OCH HÅLL KÄFTEN
(lugnare)
Du är ingen messias. Du är veckans skräckfilm. Du är en sketen T-shirt på sin höjd.

John Doe sjunker tillbaka i sätet med ett triumferande leende. Somerset kastar en undrande blick på Mills. Mills vänder sig framåt. Han är väldigt upprörd och försöker samla sig.

Det här är också så jäkla bra gjort. John Doe vet precis var han ska sätta stöten. Han trycker slugt kniven rakt in i Mills känsliga macho-nerv, och vrider om där det svider som mest.

Mills hatar att förlora. Och John Doe påminner överlägset och njutningsfullt Mills om den förnedring han utsatt honom för tidigare, dvs, det tillfälle när John Doe slog ner Mills i gränden.

Mills kan inte svara utan tappar ansiktet helt genom att börja skrika. Han är helt rasande men kan inget göra. Och det är precis där John Doe vill ha honom. Och även manusförfattaren vill gärna ha Mills upprörd. I det här läget krävs det nämligen att Mills är ordentligt triggad för att kunna göra det han ska när det drar ihop sig mot klimax.

JOHN DOE
Be mig inte tycka synd om dom där människorna. Jag sörjer dom inte mer än jag sörjer de tusentals som dog i Sodom och Gomorra.

SOMERSET
Menar du att det du gjorde var goda gärningar i guds namn?

JOHN DOE
Herrens vägar äro outgrundliga … Ser du högspänningsstolparna där? Det är dit vi ska.

Vi ser bilen från helikoptern perspektiv. De kör in på ett område där högspänningsledingarna sitter tätt.

[01.45.50]

Ni som har sett filmen vet hur det gick sen. Och alla i som inte gjort det borde vara rejält nyfikna vid det här laget. Det enda jag ska säga om slutet är att åtminstone mina förväntningar om en kraftfull och originell upplösning infriades. Och jag vill påstå att man knappast skulle våga lägga en åtta minuter lång dialog i mitten tredje akten i en thriller, utan den mycket starka framåtrörelse som finns här genom att man lovar publiken att strax få uppleva något mycket spektakulärt.


SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>




NOT : Texten ovan är inte manustexten utan min egen beskrivning av det som sker i scenen, sammanställt från en DVD. Då allt som sägs i filmen inte får plats i textremsan har jag också gjort egna översättningar av repliker för återgivningen ska bli mer exakt.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, seven, framåtrörelse, skriva dialog, analys av filmscen

Dialog som avslöjar istället för klartext

ETT EFTERSATT OMRÅDE

Jag lägger ut ytterligare ett avsnitt från kapitlet om dialog som bara blir längre och längre. Men det är också ett eftersatt område. Ganska få av manusböckerna, vilket även gäller de engelska, fördjupar sig tillräckligt. Här kommer i alla fall en närstudie med analys av drivkrafter och uppbyggnad.


SANNING OCH LÖGN

Istället för att låta en rollfigur rakt ut berätta saker om sig själv ger det ofta mycket mer spännande och dramatisk dialog om man bygger situationen så att han eller hon avslöjar sig genom sina repliker.

Ett fint litet exempel på det kan man hitta i det romantiska dramat FALLING IN LOVE >>   från 1984. Filmens två huvudpersoner Frank (Robert de Niro) och Molly (Meryl Streep) är gifta på varsitt håll och ordentligt förankrade i sina amerikanska förortsliv när de träffas av en slump några gånger. Bakom hörnet väntar en drabbande förälskelse.

Den korta dialog vi ska analysera kommer 40 minuter in i filmen [00.40.45]. Mollys och Franks träffar har hittills varit ganska oskyldiga. Inget allvarligt har ännu hänt mellan dem när Molly nu ska äta lunch med väninnan Isabelle. Vi har tidigare i filmen lärt känna Isabelle som en person med särskilt intresse för relationer.

Molly och Isabelle har precis träffats och kommer nu gående på en gata i stan. Isabelle är nyfiken och börjar omedelbart dra slutsatser.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

ISABELLE
Men du träffar nån va?

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

ISABELLE
Molly! Vad håller du på med?

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Molly springer därifrån.

Molly gör verkligen allt hon kan för att slippa erkänna att hon är upp över öronen förälskad. Redan när Isabelle tidigt i scenen säger ”Men du träffar någon va?” och drabbas Molly av panik och vill omedelbart avbryta deras lunchträff.

Det snygga i den här dialogen är att ju mer Molly försöker övertyga väninnan om att Frank inte betyder något desto tydligare blir det att hon ljuger.

Molly vill inte prata med sin väninna utan springer istället därifrån. Psykologin här är att hon inte vill erkänna för sig själv vad hon håller på med. Molly vill inte lyssna. För om hon verkligen insåg allvaret, hur hennes förälskelse hotar hela hennes tillvaro, så skulle hon kanske behöva besluta sig för att sluta träffa Frank. Och det vill hon inte.

Det är essensen av scenen. Men vi ska också titta närmare på hur det är byggt och också göra ett försök att analysera de drivkrafter som ligger bakom. Vi tar det steg för steg.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

Redan i sin första replik, inbakat i en komplimang, antyder Isabelle att Molly ägnar sig åt något otillbörligt. Isabelle kan detta med relationer - hon vet vad som kan få en kvinna att blomma och se ”fantastisk” ut.

Molly som vet precis varför hon mår så bra börjar omedelbart förneka.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

Även detta innehåller en krok. Vad är det Molly gör istället för att träffa sin väninna? Publiken får i förbifarten veta att Molly och Isabelle inte träffats på länge.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

Här tycker Isabelle det är dags att komma till saken.

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

Molly blir överrumplad av Isabelles direkta fråga och försöker neka genom att låtsas inte förstå.

ISABELLE
Men du träffar nån va?

Men Isabelle står på sig. Hon bryr sig inte om att svara på Mollys fråga utan fortsätter helt enkelt på sin linje, att ta reda på om Molly har en utomäktenskaplig förbindelse.

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

Här är det ren och skär panik. Vi vet att Molly och Isabelle inte har träffats på flera veckor och nu blir Molly så skärrad att hon ska ställa in deras planerade lunch utan att ens ange något vettigt skäl. Men Isabelle ger sig inte.

ISABELLE
Molly! Vad är det som händer?

Och Molly börjar förklara. Hon vet vad det gäller och svarar nu äntligen på den fråga som Isabelle ställt tidigare, den besvärliga fråga som väldigt obesvarad hänger i luften mellan dem.

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

Men Molly har inte koll på vad hon själv säger. Hon inser att Isabelle ser det och vill avsluta träffen.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

Isabelle läser förstås av vad som döljer sig bakom Mollys förvirrade förklaring och vill kanske varna henne.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Det sista är också snyggt. ”Jag vill inte lyssna”, ”Jag tänker inte lyssna”. Molly klarar inte av att vara kvar med den alltför klarseende Isabelle utan springer därifrån. Genom det förstår vi både hur drabbad Molly är av Frank och samtidigt hur rädd hon är för de konsekvenser som tornar upp sig över hennes prydliga förortsliv.

Se scenen som ett paradexempel på devisen "Show, don't tell".



SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>





Det är också värt att notera vilket effektivt berättande det är i den här lilla scenen på 1 minut och 17 sekunder. Det funkar tack vara att Isabelle driver på så hårt. Och det kan hon göra på ett trovärdigt sätt tack vare att det planterats tidigare hur vällustigt engagerad Isabelle är i Mollys kärleksliv.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog, Falling in love

Kapitel 8 - Att skriva dialog

Sorry, inlägget flyttat.

För att inte ha flera versioner av texten på olika ställen är inledningen av Kapitel 8 flyttad till sajten för boken.

Se: www.attskrivafilmmanus.se (Kapitel 8) »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, skriva dialog

Exempel på dialog

Julia Roberts, för en gångs skull ..

Jag brukar inte gilla Julia Roberts, har överhuvudtaget lite svårt för amerikanska skådespelerskor med rådjursögon. Men i den här scenen från Erin Brockovich är hon för en gångs skull riktigt bra. Det är filmens allra första scen och är ett exempel på ovanligt bra dialog.

Och varför tycker jag det?
I väntan på det kapitel som ska handla om just dialog är ni välkomna att gissa.

SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>

Svaret hittar du HÄR >>

Mer läsning :

Utdrag ur kapitel 8, Att skriva dialog ur boken »

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog

Kapitel 4 – Struktur och tre akter

Sorry, inlägget flyttat.

För att inte ha flera versioner av texten på olika ställen är inledningen av Kapitel 4 flyttad till sajten för boken.

Se: www.attskrivafilmmanus.se (Kapitel 4) »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, tre akter, struktur i film