ATT SKRIVA FILMMANUS - En ny manusbok på svenska

torsdag, januari 28, 2010

Intressant artikel om Mad Men

Jag brukar inte se TV-serier. Inte ens de hyllade Six Feet Under, Sopranos eller Seinfeldt har lyckats fånga mig för mer än något enstaka avsnitt, om ens det.

Men jag blir onekligen lite sugen på Mad Men » , när jag läser Kerstin Gezelius artikel Innan vi faller » i dagens DN.

Kanske är det att hon just intresserar sig så mycket för manuset, själva berättandet:

"Den där märkliga känslan av hisnande tomhet som serien föder beror på att allt väsentligt händer mellan raderna, mellan scenerna, mellan avsnitten. De centrala karaktärerna är så välskrivna att mycket litet behöver redovisas i deras relationer. Bara det som är väsentligt för dramat."

eller

"Stora melodramatiska ögonblick som skulle kunna pressa fram tårar och skratt uteblir. I tystnaden som uppstår växer deras laddning och förr eller senare, när man som minst anar det, kommer de alltid tillbaka med tredubbel styrka."

Sånt gillar vi!

Läs hela : Innan vi faller » 

© adastra media


Andra bloggar om : , ,



Mad Men - Säsong 1 (4 disc)Mad Men - Säsong 2 (4 disc)DIREKTLÄNKAR
Säsong 1 o. 2 :

Köp box hos CDON »

Hyr serien hos Lovefilm »

Etiketter:

lördag, maj 16, 2009

Lästips : Intressant betraktelse över skillnaden mellan “Hollywoodfilm” och “Riktigt bra film”

Det är “Sven” på sin blogg PROMENADER OCH UTFLYKTER reflekterar över kvalitet i film efter att ha sett BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV »

Det räcker inte att man blir berörd. Det är iofs. bra men inte riktigt bra. För att en film ska kvala in på den verkliga toppnivån ska det finnas en särskild glöd hos filmskaparen.

Intressant! Och jag håller helt med.

Nu räcker det förstås inte att bara ha glöd. Man måste ju ha en story och även nån slags förmåga att berätta. Men det är en helt annan fråga.

Se Svens inlägg: Bra och riktigt bra filmer »

 

© adastra media

Etiketter: , ,

fredag, mars 27, 2009

Länktips : 10 punkter för bättre framgång

Ett nytt länktips är sajten Creative Screenwriting >>  för tidskriften med samma namn. (Tack Kurt)

Några få nummer av tidningen kan laddas ner som PDF.

I årets januari/februari-nummer finns bl.a. den läsvärda artikeln Is Your Script Reader Ready?  om vad man ska tänka på innan man skickar iväg sitt manus.

Just den första läsningen är väldigt avgörande. Det gäller att skapa goda förväntningar och redan från början göra ett så bra intryck som möjligt. Är de första tio sidorna tveksamma är det risk att resten aldrig blir läst.

Artikeln handlar om att professionella bedömare blir mer positiva om de ser att 10 speciella punkter är utformade på "rätt" sätt. Se resonemanget om detta och vilka de tio punkterna är på
SID 51-52 i tidningen som kan laddas ner  HÄR >>

En annan av godbitarna är deras blogg : creativescreenwritingmagazine.blogspot.com >>  där det finns intervjuer med kända amerikanska manusförfattare ladda att ner i mp3-format.

© adastra media

Etiketter: , ,

onsdag, februari 25, 2009

Kritik av svenska filmkritiker

I ett tidigare inlägg ( här >> ) funderade jag på varför filmkritiker ibland tycks drabbas av en tvångsmässig kollektiv lust att hylla filmer som inte förtjänar det.

En annan vinkling på frågeställningen ventileras av filmskribenten Jon Asp i en debattartikel på sajten FOKUS. Han utgår bl.a. från den svenska kritikens välvilliga bemötande av Lukas Moodysons MAMMUT >> ställt mot den klart mer njugga respons filmen fått internationellt.

Jon Asp jämför med en nationalistiskt präglad sportjournalistik och ställer frågan : Kan man lita på svenska kritiker? >>


Även på FILMNYHETERNA.SE hittar man just nu kritiska resonemang om filmkritiken. Där menar krönikören (och filmkritikern) Kjell Häglund att vi behöver fler äldre kritiker. Han är trött på alla 25-35-åringar som inte kan skilja på vad som är pretentiöst bländverk och verklig substans.

Se artikeln Kritik kräver livserfarenhet >>

Och den som verkligen vill gå till botten med det hela läser även Bloggywoods artikel  Nils Petter Sundgren tycker till om bloggar >> som följer upp den brandfackla som Nils Petter kastade ut genom att attackera unga filmbloggare i tidskriften ALLT OM FILM häromveckan.

Har man nu fortfarande inte lyckats bilda sig egen  åsikt med ett lagom mått av personlig attityd kan man möjligen få vägledning på kulturtidskriften FLM som sammanfattar och kommenterar de diskussioner som pågår i artikeln Filmkritiker drabbar samman >>

Piouh!

© adastra media

Etiketter: , ,

torsdag, januari 15, 2009

Senaste boken : SAVE THE CAT, Blake Snyder

Lite kaxigt är det ju när Snyder påstår att detta är “the last book on screenwriting you will ever need”.  Men sådan är hans jargong.  Och det kan bli lite tröttsamt. Man får några gånger för mycket veta att herr Snyder sålt manus till självaste Steven Spielberg. Men kan man bortse från det så har boken definitivt kvalitéer.

Det Snyder är mest intresserad av är hur man skriver en sammanhållen filmberättelse som ska gå att sälja in till producenter och finansiärer. Den som förstår hur marknaden fungerar har bättre förutsättningar att ta sig fram. 

Snyder bygger med de traditionella verktygen och anger 15 olika olika punkter med hålltider utifrån en grundstruktur med tre akter. Och han beskriver i detalj hur man ska arbeta med index-kort för att utveckla berättelsen. Snyders variant innehåller 40 kort som utformas enligt följande:

  • SCENRUBRIK (INT/EXT PLATS  TID)
  • Kort sammanfattning av vad som händer
  • Den känslomässiga förändring som sker i scenen
  • Scenens dominerande konflikt

Scener som ingår i ett och samma dramatiska förlopp sammanfattas till sekvenser på ett och samma kort.

36 av dessa kort ska utgöra stommen i berättelsen. Snyder bjuder på de extra fyra korten för scener som inte riktigt behövs men som författaren råkat bli alldeles särskilt förälskad i.

DISCIPLIN

Detta verkar förstås överdrivet formaliserat. Men sättet att resonera är matnyttigt. Den som klarar att tänka lite själv behöver ju inte följa Snyders anvisningar med millimetermått.

Den poäng han ändå har, är att ett långfilmsmanus förutsätter en hög grad av disciplin i berättandet. Och just detta skulle jag personligen vilja säga är en av de vanligaste bristerna hos orutinerade författare.

Vidare listar Snyder olika saker att tänka på när man knådar fram sin huvudperson. Han går också igenom några olika typer av filmberättelser (genrer) och berättar om hur man bygger en pitch och hanterar kontakten med producenter. Ett kapitel innehåller en serie allmänna tips och knep.

Boken är lättläst. Den ger inga revolutionerande insikter men många konkreta och handfasta råd och sammanfattar ganska väl de viktigaste principerna i att skriva för film. Även om Snyder knappast ger hela sanningen, är boken är klart läsvärd. Bara man inte retar sig på det ibland lite väl käcka tonfallet.

Save_The_Cat

SAVE THE CAT,  Blake Snyder >>

Tekniska uppgifter, pris och direktlänk för beställning mm.
 
© adastra media

Etiketter: , , , , , , ,

måndag, december 29, 2008

Svenska filmbranschen med danska ögon

"Svensk film mår tyvärr inte bra, och det vet alla. Branschen lider av en cancer som kallas rädsla och som sprider sig överallt. De är rädda för att filmerna inte ska bli blockbusterhittar. Rädda för att inte tjäna tillräckligt med pengar. Rädda för att väcka motstridiga känslor".
Så säger danske regissören Simon Staho >> i en intervju i DN idag.
Det är han knappast ensam om att tycka. Men inte särskilt många vågar säga något. Vem vill stöta sig med dem som bestämmer och riskera att det blir ännu svårare att få igenom sina projekt?
Stahos ärende är framför allt att hävda regissörens roll som okränkbar upphovsman där han menar att den svenska branschen helst vill ha lydiga tjänare.

Läs hela artikeln på dn.se : Svensk film livrädd >>

Han rör vid något där, Staho även om rädsla för starka regissörer bara är en aspekt av problemet. Rädsla förlamar. Och den svenska filmbranschen hyser många rädslor:  Rädslan att inte nå tillräckligt stor publik, rädsla att vara obekväm, rädslan att inte vara politiskt korrekt, rädslan att stå för en egen linje utan att snegla på vad andra ska tycka.

En producent jag var i kontakt med kallade filmhuset “Skräckens Hus”. En bransch präglad av rädsla kan knappast vara den bästa grogrunden för konstnärligt skapande.

© adastra media

Andra bloggar om : , ,

Etiketter: , ,

fredag, december 05, 2008

Ett välkommet projekt : Äntligen någon som har fattat!

På filmnyheterna.se kunde vi kunde nyligen läsa att enbart en mycket liten andel av de svenska långfilmer som produceras ger pengarna tillbaka (Svensk film är olönsam >> * )

En av anledningarna till detta nedslående resultat är att filmer ofta drivs fram till inspelning på grund av ekonomisk stress hos producenter som behöver få  igång produktion för att kunna överleva. Att hasta fram en film av ett projekt som inte är fullt moget är att kasta pengarna i sjön. Det är egentligen det ultimata slöseriet. Och det handlar om många miljoner.

Det här vill man nu försöka komma tillrätta med i projektet Filmpool Nord Development.  Det intressanta där är att man bl.a. vill satsa mer på manusutveckling.

Just manusets betydelse är något som annars verkar helt bortglömt i debatten om svensk film. Och ändå är manuset grunden till allt. Det är så självklart. Utan bra manus kan det helt enkelt  inte bli bra film!

Äntligen säger jag. Den här produktionsstressen har  det talas om alldeles för länge utan att att något hänt. Och det är verkligen på tiden att frågan om hur vi får fram bättre manus kommer upp på dagordningen.

Heja Filmpool Nord! Ert initiativ kan bli ett verkligt lyft.

Läs mer på filmnyheterna.se: Filmpool Nord startar nytt utvecklingsprojekt >>

Se även inlägget  Manusporten alltför trång >>  om manusets betydelse i perspektivet av hur en manusförfattare kan bli hanterad i dagens stödsystem.

Du kan påverka!

Missa inte chansen ge synpunkter om detta till Mats Svegfors som just utreder den svenska filmpolitiken. Det är en oerhört viktig utredning som kommer att påverka framtiden i många år.  Se regeringen sajt FILMUTREDNINGEN 2008 >> där det finns en särskild avdelning där vem som helst kan lämnna synpunkter och reflektioner.

 

*) Tilllägg 08-12-08:
Se även Usel lönsamhet även för populära filmer >>

© adastra media

Etiketter: , ,

torsdag, september 18, 2008

Mer om premiss i film - THE MORAL PREMISE

Här kommer den utlovade fördjupningen om mitt senaste tillskott i manusbokhyllan THE MORAL PREMISE av Stanley D. Williams.

( Se gärna utdraget ur mitt eget kapitel om premiss >> som introduktion )

 

Premiss är ett av de mest centrala momenten i det dramatiska berättandet. Ändå finns det förvånande lite skrivet om vad en premiss är och hur den kommer till konkret uttryck i det praktiska skrivandet. Och påfallande många som tar upp ämnet hämtar ogenerat sitt material ur nestorn Lajos Egris bok THE ART OF DRAMATIC WRITING >> som skrevs 1946.

Därför var det desto mer glädjande när jag häromveckan råkade hitta THE MORAL PREMISE på nätet. Precis som de flesta andra utgår Williams från Egri men det som skiljer är att han faktiskt utvecklar Egris principer och tillför en välbehövlig fördjupning.

Ett problem med Egris grundtext är att den i första hand tar sina exempel från teatern. Det blir självklart lite svårare att ta till sig för en filmskrivare. Och även om Egri analyserar en del klassiker av Ibsen och Shakespeare, blir det ändå ganska många exempel från pjäser som redan för väldigt länge sen gått ur tiden och som dagens läsare inte har en chans att relatera till.

Williams bok däremot handlar uttryckligen om premiss i filmmanus. Och de filmer han skriver om finns tillgängliga, om man inte redan har sett dem.

Två delar

Boken består av två delar. Den första ägnas åt att förklara vad en premiss är och hur den kommer till uttryck i olika sammanhang. Här utgår Williams också från ett kulturhistoriskt perspektiv och visar hur djupt förankrad idén om ett budskap är i historieberättandet. Williams redogör också för hur andra manusböcker behandlar ämnet och diskuterar skillnader och brister.

Och han kommer fram till slutsatsen att en omsorgsfullt inarbetad premiss är avgörande för i vilken grad en film ska beröra sin publik. Och han lyckas på ett mycket övertygande sätt beskriva varför det är så. Vidare visar Williams att en väl gestaltad premiss även påtagligt ökar publiktillströmningen. Där har han gått rent vetenskapligt tillväga med en analys av jämförbara filmer utifrån dels vad premissen säger och hur den kommer till uttryck, och dels de väldigt konkreta publiksiffrorna för respektive film.

I den andra delen beskriver boken mer handgripligt hur manusförfattaren kan lägga upp sitt arbete och presenterar ett förslag till schema för processen. Där utgår Williams förstås inte bara från hur premissen ska genomsyra berättelsen utan lika mycket utifrån den traditionella strukturen med tre akter.

Särskilt roligt för mig personligen var att se hur Williams hanterar kopplingen till moral, en aspekt som jag själv väldigt starkt betonar i min egen kommande bok. I detta är han mycket mer konsekvent än Egri.

Dubbelt formulerad

Intressant är också hur Williams kompletterar den gängse formuleringen "A leder till B" med ytterligare ett led; "C leder till D", som är en spegelbild av det första ledet.  För att ge ett konkret exempel : "Ondska leder till undergång" blir i Williams tappning "Ondska leder till undergång men godhet leder till lycka".

Denna dubblering  kan verka onödig och  övertydlig men är helt klart till hjälp när man ska analysera premissen i befintliga filmer. Men den största poängen med Williams variant  är att den pekar ut hur man kan använda kontrast i skrivandet för att förstärka filmens budskap.

Williams brinner verkligen för sitt specialintresse och enda nackdelen är att han kan bli lite närsynt. Det räcker inte med en konsekvent genomförd premiss för att en film ska vara bra. Det måste finnas en bra historia också vilket han lägger mindre vikt vid.

Men ändå utnämner jag gärna  THE MORAL PREMISE >>  till den bok som bäst ringar in det lite knepiga begreppet premiss och hur man kan hantera det i sitt eget skrivande.

Stark rekommendation alltså för alla som känner behov av mer kött på benen i premissfrågan.

Fler länkar finns på sidan med boktips >>

© adastra media

Andra bloggar om : , , ,

Etiketter: , , , ,

söndag, augusti 31, 2008

Om berättarkonst - Hemligheten med framåtrörelse

Lästips :

Häromveckan fanns en intressant artikel DN. Med anledning av att mysrysarkungen John Ajvide Lindqvist fick årets Selma Lagerlöfpris publicerade kulturdelen hans tacktal.

I talet funderar John Ajvide Lindqvist över vad en stor berättare är och avslöjar hemligheten hur man skriver en berättelse som suger tag i läsaren. Frågeställningen bör kännas bekant för den som ägnar sig åt filmmanus. Hur man gör? John Ajvide Lindqvists svar är "Framåtpekande". I filmsammanhang kallar vi det framåtrörelse. Och när John Ajvide Lindqvist utvecklar sina tankegångar om berättarteknik lånar han också begrepp från filmens terminolgi.


Läs talet här : Selma is King >> (det refererade avsnittet kommer en bit ner)
© adastra media

Andra bloggar om : , , ,

Etiketter: , , ,

onsdag, augusti 13, 2008

Om alternativ filmstruktur - Linda Aronson, en sann pionjär

Hon ger sig på det de flesta andra skyr som pesten, filmer med multiplotstruktur och uppbruten tidsordning. Man kan inte annat än beundra Linda Aronson när hon kastar sig över uppgiften att försöka hitta användbara mönster i de filmer som vägrar låta inordnas i det traditionella systemet med tre akter.
I april var hon i här i Stockholm och höll kurs inom ramen för Filminstitutets årliga inspirationshelg Drömfabriken >>
Den som brukar brukar få äran av att ha introducerat multiplotberättandet är regissören Robert Altman med filmen NASHVILLE >> som kom redan 1975. Men tekniken att väva samman olika delberättelser fick sitt stora genomslag först efter Altmans succé med SHORT CUTS >> 1993.
Efter det har många av de senaste årens stora framgångar varit byggda på liknande sätt. I den listan ingår t.ex. INNAN REGNET FALLER, MAGNOLIA, TRAFFIC, TIMMARNA, BABEL, SYRIANA, CRASH och de svenska TIC TAC, TILLSAMMANS, FYRA NYANSER AV BRUNT och OM JAG VÄNDER MIG OM för att nämna några av de mest uppmärksammade.
Men den som velat göra film av det slaget har inte precis haft det lätt att hitta ledning i manuslitteraturen. Här har man inte mycket hjälp av varken Christopher Voglers >> mytologiska modell eller John Truby >> med sina 22 steg. Faktum är att de flesta manusböcker diskret undviker ämnet. Av förståeliga skäl. Ju mer bestämt man hävdar nödvändigheten av en fast struktur i olika steg, desto mer besvärande blir det med filmer som byggts på helt annat sätt men ändå gått hem hos både kritiker och publik.
Linda Aronson, en entusiastisk liten tant i sextioårsåldern, är en av de få som verkligen på allvar försökt förstå hur man ska göra. Med stor målmedvetenhet har hon satt sig att klippa upp filmernas olika delberättelser för att kartlägga berättarstrukturer och hur man på bästa sätt växlar mellan sina olika historier.
Det kan bli hur komplicerat som helst.
För Linda Aronson nöjer sig inte med multiplothistorier utan ger med samma iver på filmer som klipper mellan olika tidsplan som ÅTERSTODEN AV DAGEN, DEN ENGELSKA PATIENTEN, PULP FICTION, SHINE, LIFE OF DAVID GALE, 21 GRAM eller FÖRSONING varav flera dessutom blandar multiplot-teknik med uppbruten tid.
I sitt allra värsta exempel LJUVA MORGONDAG >> har hon lyckats identifiera 11 delberättelser som utspelas i 9 olika tidsplan.
Det är lite att bita i. Och det säger sig självt att det inte heller är lätt att i ett litet blogginlägg redogöra för vad hon kommer fram till.
Men några konkreta matnyttigheter kan man man i alla fall vaska fram. Det mest intressanta är kanske att Linda Aronson konstaterar att de flesta av de nämnda filmerna ändå har strukturen med tre akter i botten. Inte när det gäller helheten men att varje enkild berättelse är mer eller mindre byggd enligt den traditionellt mönster.
Sen ger hon också rådet att se till att varje delberättelse fungerar i sig innan man sätter sig med själva sammanfogningen. Hon har också teorier om hur man bäst ska klippa sig fram och tillbaka mellan sina olika storys, dvs. vid vilka punkter man bäst går ur en historia och var man klipper sig in i nästa.
Den som funderar på att skriva sammansatta berättelser av den typen har en hel del att hämta i hennes bok SCREENWRITING UPDATED >> som också behandlar olika sidor av kreativiteten och hur man kan konkret kan arbeta för att få fram idéer till sin filmberättelse.
Ett sympatiskt drag är att Linda Aronson inte påstår sig besitta hela sanningen. Även om det ibland blir lite väl mycket katalogiserande uppräkningar av olika strukturvarianter, är boken i stort pedagogiskt upplagd med många exempel. Där finns också en mängd checklistor att pricka av under olika delar av skrivprocessen. Klart läsvärd alltså för den som letar efter alternativa sätt att berätta.
© adastra media

Etiketter: , , , , , ,

onsdag, augusti 06, 2008

Lustupplevelse av tredje graden - Mårten Blomkvist i högform

Det här kanske inte direkt har med saken att göra men ibland händer det att man ramlar på något som förtjänar lite extra uppmärksamhet. I mitt fall har jag just upptäckt en ny favoritskribent, Mårten Blomkvist som skriver om film på DN:s kultursida.

När han är i form är hans formuleringskonst rena lustupplevelsen. Inlägget är föranlett av en genomgång av filmiska mansbilder från i lördags (2/8) som jag råkade hitta i nätupplagan. 

Där kan man bl.a. läsa följande stycke om bröderna Coens senaste, NO COUNTRY FOR OLD MEN >> :

"Llewelyn rafsar åt sig ett par miljoner dollar, men har inte räknat med torpeden Anton Chigurh som sänds ut för att ta dem tillbaka. Man räknar inte med sådant som Anton Chigurh, Javier Bardem i dalmasfrisyren Gud glömde och beväpnad med någon sorts högtrycksvapen som kan göra hål i det mesta. Ett brett blodspår följer Chigurh på hans väg efter Llewelyn. Tommy Lee Jones spelar en gammal sheriff, vars raspande funderingar hörs på ljudbandet, medan han försöker få stopp på Chigurh innan staten helt ­avfolkats."

Som skrivande person bugar jag mig avundsjukt i beundran.

Hela artikeln finns att läsa här: Grabbar är grabbar igen >>

Men det var inte första gången. Vad sägs om inledningen av den här rapporten från årets Cannesfestival :

"I strandhytt 526 på Hotel Du Cap är luften så mättad av cynism att ett litet djur skulle kunna dö av ett andetag."

Artikeln Konsten att säga noll >> handlar om hur Mårten Blomkvist går på intervju med en motspänstig Robert de Niro.

"I augusti blir De Niro sextiofem. Han har börjat bli lite kutryggig, ser ut som en gammal björn där nere i hörnet. Vi, journalisterna, petar med föga övertygelse på honom med våra pinnar till frågor, för att se om vi kan få honom att röra sig."


Och till sist ytterligare en pärla från festivalen:

"Livvakterna hör till Cannes sevärdheter. Man kan studera dem till exempel framför hotell Majestic, nittiofem kilo fettfri elakhet hälld i en blänkande kostym. Är skallen inte rakad så är frisyren laserskuren med inte ett hårstrå över demarkationslinjen. Solbrännan glimmar som en rustning. Man önskar att fler filmer var lika noga med utseendet."

Citatet hämtat från artikeln Verkligheten tränger sig på i Cannes >>

Jag faller som en kägla. Läs och njut. Passa på innan artiklarna tas bort. 

Och när det sen gäller det manuspedagogiska hoppas jag snart kunna lägga ut den sedan alltför lång tid tillbaka utlovade sammanfattningen av Linda Aronsons teorier om multiplotfilmer och upphackad tidsordning. Nu har jag också köpt hennes bok Screenwriting Updated som definitivt har sina poänger. Läs kortrecension med detaljer om boken här >>


© adastra media

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , ,

tisdag, oktober 09, 2007

Intressant hjärnforskning om inlevelse

SPEGELNEURON FÖRKLARAR FILMUPPLEVELSEN?

I gårdagens DN (071007) spekulerade vetenskapsreportern Karin Bojs om årets nobelprisvinnare i medicin och pekade ut forskningen om spegelneuroner som ett område för tänkbara kanditater. (Karin Bojs artikel >>) Nu blev det inte så men det är i all fall en antydan om betydelsen i detta förhållandevis nya forskningsfält.

Spegelneuroner är en särskild sorts hjärnceller som framkallar fysiska reaktioner i vår kropp när vi observerar andra människors beteende. Det handlar om inlevelse.

Upptäckten gjordes av en slump när man studerade apor. Man mätte aktiviteten i hjärnceller när aporna fick utföra vissa vissa handlingar. I ett försök fick de enskilda aporna jordnötter och instrumenten gav utslag när de sträckte ut armen för att plocka upp nötterna.

Men vid ett tillfälle uppstod samma signalmönster fast apan med mätinstrumenten inte hade rört sig. Det som däremot hade skett var att en av försöksledarna hade sträckt ut handen för att ta en jordnöt.

Det här väckte forskarnas nyfikenhet. Man iscensatte en rad nya experiment som bekräftade existensen av det som kom att kallas spegelneuron. Namnet kom från att det som sker i hjärnan hos den observerande individen är en spegelbild av det som sker hos den som agerar.

Det här har sedan utvecklats vidare och man menar nu att spegelneuronen har en viktig funktion i människans förmåga att känna empati. En sak man bl.a. undersöker är spegelneuronerna hos autistiska personer för att hitta en förklaring till deras bristande förmåga till inlevelse med andra.

Så det kan mycket väl vara så att vi har en väldefinierad liten klump hjärnceller att tacka för våra bioupplevelser. Att det är dom som får våra känslor att dras med i det hopp, den förtvivlan, triumf, spänning, glädje, sorg eller lycka som vi ser rollfigurerna uppleva på vita duken.

I den tredje artikeln (Aj du gör ont) snuddar Karin Bojs själv vid frågan om kopplingar till filmupplevelsen. Det är verkligen ett jätteintressant område att undersöka vidare. Det vore väl mumma för en manusförfattare att kunna fysiskt mäta i vilken mån de scener man knåpat med ger effekt!

Har vi ingen filmintresserad hjärnforskare här som känner sig manad?


Mer att läsa :

Cells that read minds >>(den mest uttömmande artikeln)

Grunden för medkänsla funnen [DN 060618] >>

Hjärnans spegel grunden för empati [DN 060701] >>

Aj, du gör ont [DN.se 070624] >>

Vi föds som tankeläsare [Illustrerad Vetenskap 11/2005] >>


© adastra media

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , ,


stand

Bokus bokrea 25/2-15/3 »  Både  Bokus » och  AdLibris » kan skicka mot faktura och har alternativ med fri frakt