Kalkondialog från YouTube

Vi fortsätter på temat dialog mer ett härligt litet videocollage med dialoger från kultkalkonen  PLAN 9 FROM OUTER SPACE »

Det lär inte behövas några förklaringar. Klippet talar för sig själv, om man så säger. 

:  )

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmdialog, Plan 9 from Outer Space

Länktips: Dvoted – Bra artikel om dialog

Mer om dialog.

Idag kom det ett mail från Dvoted där det bl.a. fanns en länk till en mycket bra artikel om dialog.

Dvoted drivs är en engelskspråkig community för unga filmskapare (15-23) i norden. Syftet är att utveckla talanger genom att bl.a. erbjuda mentorer och uppmuntra till diskussioner om allt filmrelaterat. Här laddar folk upp sina filmer för att få respons och det finns en avdelning för feedback på manuskript.

Artikeln om dialog går på ett utomordentligt sätt igenom grundprinciperna för hur man ska skriva för att få dialogen att bli både effektiv och levande. Och Tarantino är förstås med här också. Det verkar helt enkelt inte gå att skriva något om dialog utan att hans namn nämns.

Some tips on dialogue »

Texten är på engelska men blir förvånansvärt bra på svenska med googles automatiska översättningstjänst.

"Några tips på dialog" »

Man ska bara komma ihåg att ordet "character' ibland översätts till "tecken" istället för "rollfigur" och att "linjer" betyder "repliker".

Se även:

Utdrag från boken : KAPITEL 8 ATT SKRIVA DIALOG »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : att skriva dialog, Dvoted

Länktips: Om Pulp-Fiction-dialog

I boken har jag ett avsnitt om några vanliga dialogfällor. En av dessa är det jag kallar "Pulp-Fiction-dialog".

Problemet är när folk utan Tarantinos exceptionella talang för underhållande dialog ska ge sig på att efterapa mästaren.

Fler har intresserat sig för Tarantinos dialogkonst, som flyter högt över alla konventioner.

Bloggen  Unique-Screenwriting.com » har en hyllningsartikel med exempel och videoklipp.

Där kan man läsa saker som:

"The pyrotechnic wordsmith is like a kid let loose in a candy shop where everything from huge, day-glo, sickly gobstoppers to smooth, voluptuous dark chocolate are all for the taking."

Se artikeln som visar hur Tarantino bryter mot standarreglerna men ändå lyckas leverera funktionalitet:  A Masterclass in Tarantino's Use of Dialogue »

© adastra media

---

Andra bloggar om : dialog i pulp fiction, regler för dialog, filmdialog

Liten videolektion om dialog

Från en mycket omfattande serie med korta videolektioner om hur man skriver för film från sajten expert village » plockar vi idag ett litet klipp med några enkla regler om dialog. Kort men hyfsat vettigt. (3 min, på engelska)

Huvudbudskap: Ju färre ord desto bättre.

 

 

mer läsning från bloggen (med länkar till videoexempel):

Dialog som avslöjar istället för klartext »

Exempel på bra dialog från Erin Brockovich »

Härligt skruvad dialog från Jurassic Park »

se även:

Inledningen av kapitlet om dialog: www.attskrivafilmmanus.se »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : skriva filmmanus, skriva dialog

Ny manuskonferens för nattpigga

Nu finns än en gång chansen att sitta med på en teleonföreläsning med Hal Croasmun, manusdoktor mm. i Los Angeles  som driver sajten scriptforsale.com »

Hal Croasmun går igenom sin metod för att vässa manus under rubriken: 21 Powerful Rewrite Strategies.

Från deras infosida:

In about two hours, you'll learn:

• The 21 Step Professional Rewrite Model.
• The two most important Rewrite Processes you can use.
• The reason most rewrites never produce more than a 15% improvement.
• Six ways to tell if your story works.
• And more.

WHEN:  Thursday, May 19th, 2009 at 6 PM Pacific time.

No Cost.

 

Konferensen är alltså gratis och det fungerar utmärkt att ringa via Skype. Kostnaden för ett samtal till en vanlig telefon i USA i blir ca 60 kronor. Man måste väl vara lite nattuggla bara.

Själv deltog jag i slutet av förra  året tillsammans med drygt 40-tal andra. Det var inga större problem att förstå vad Hal Croasmun sa och man kunde också  be honom upprepa eller förklara det man inte begrep. Jag tyckte absolut att det var värt Skype-kostnaden.

 

Se mer och anmäl intresse att delta här » 

En sammanfattning från den gången jag var med hittar du här »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: filmmanus, dramaturgi, manuskurs, hal croasmun, scriptforsale.com, rewrite

Mer om dialog : Inte bara ord

Ett längre avsnitt i boken handlar om att dialog är så mycket mer än bara ett utbyte av ord. Kommunikationen mellan människor sker på många olika kanaler samtidigt. Vi  “talar” också med vårt kroppsspråk, våra tonfall, med pauser och tystnader och blickar mm. I den skrivna dialogen ska alla dessa uttryck samverka.

Det suggestiva klippet nedan är tänkt att visa hur oerhört få ord som egentligen behövs för att karaktärisera stämningen i en kärleksrelation. Se hur skickligt situationen är byggd för att peka fram emot den korta men tungt undertextladdade slutrepliken.

Från UNDER SUSPICION >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : dialog, filmmanus, undertext

Länktips : Om att skriva dialog

En kort men bra artikel om saker att tänka på när man skriver dialog : How to Write Dialogue >>

Den som har svårt med engelskan kan hämta stöd från en hyfsat lyckad översättning >> från Googles automatiska översättningstjänst. (Inser man bara att ordet “character” inte ska vara “tecken” utan “rollfigur” bör man förstå det mesta.)

Inlägget föranleddes av ett lektionspass i ämnet filmdialog på Manuspiloterna >> häromdagen.

 

Mer läsning på bloggen :

Att skriva dialog  [ inledningen av kapitel 8 ] >>

Dialog som avslöjar [ utdrag ur kapitel 8 ] >>

Ett skräckexempel >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : att skriva dialog

Nattlig telefonkurs om att skriva om

Senaste internetfyndet på manusfronten är scriptforsale.com >>

Den övergripande idén är att sälja nätbaserade manuskurser men det finns också massor av kunskap att hämta för den som inte vill betala för en kurs. Det finns bl.a. en samling artiklar >> och en rejält tilltagen länksamling >>

Som antyds av sajtens namn finns det ett klart uttalat fokus på att få fram manuskript som ska vara säljbara.

Själv satt jag under natten till idag i en fyra timmar lång telefonkonferens. Det var en föreläsning med titeln “21 Powerful Rewrite Strategies FREE Teleconference >> ledd av Hal Croasmun, författare och producent som bl.a skrivit boken "33 Ways to Break into Hollywood". Även om jag vid det här laget känner igen ganska mycket fanns det en del infallsvinklar som jag inte stött på förut.

Vi var ett 40-tal personer från olika håll i världen som deltog och med jämna mellanrum lämnades möjlighet att ställa frågor.

Det hela var möjligt tack vare Skype >>  där man kan ringa vanliga telefoner från datorn. Det fyra timmar långa samtalet till USA kostade inte mer än lite drygt 60 kronor. Själva föreläsningen var alltså gratis. Inbjudan gick ut till alla som blir medlemmar (gratis) och prenumererar på sajtens nyhetsbrev.

Att skriva om enligt Hal Croasmun

Croasmun skiljer mellan på det han kallar “editing” och verklig omskrivning. Den som ska skriva en ny version av ett bristfälligt manus måste vara beredd att göra en verkligt genomgående bearbetning. Att bara ägna sig åt att puts är något helt annat.

Hal Croasmun menar att man i en sådan omskrivning bör följa en viss ordning. I den stencil som skickade ut innan illustrerades detta med en pyramid. Storleken på de olika fälten ska motsvara hur viktigt varje moment är.

1. Berättelsen

Han rekommenderar att man gör en lista på de viktigaste punkterna i strukturen (dvs. anslag, katalysator, vändpunkt 1, mittpunkt akt 2,  vändpunkt 2, klimax och upplösning)

Var och en av dessa punkter beskriver man med en enda rad. Genom att på det sättet dra ut essensen isolerar man själva strukturen och gör den tydlig och överblickbar.

Sedan kompletterar man med en mycket hårt sammanfattad beskrivning av hela historien på en A4-sida. Genom att ta bort alla detaljer ser man skelettet och kan diagnostisera svagheter och se om allt verkligen hänger samman.

Precis som Robert McKee menar Croasmun att allt annat blir meningslöst om inte själva berättelsen i stort fungerar. Det är där man måste börja. Först när de olika momenten i berättelsen finns på plats kan man gå vidare till nästa steg.

2. Rollfigurer

Efter att man gjort backstory och fått en tydlig bild av manusets olika rollfigurer ställer man samman ett profildokument för var och en av de mest centrala personerna. Detta ska rymmas på en A4 och här tar man bara med de saker som  har direkt betydelse för historien. Talanger och brister, vad de söker (medvetet och omedvetet), hur de relaterar till varandra och hur just deras historia i manuset ser ut. Man funderar också på vilka karaktärsdrag som ska betonas när de  introduceras för publiken.

3. Scener

Här ser man först till att varje enskild scen fyller sin funktion. (t.ex. gestalta karaktäregenskaper, föra berättelsen framåt, bearbeta premissen och liknande). Men man ska inte nöja sig med det utan också undersöka om scenen skapar en känslomässig reaktion hos publiken. Varje scen ska helst fylla sin funktion på ett dramatiskt, gripande, fängslande, spännande eller roande sätt.

4. “Action”

Här tycker jag Croasmun använder en lite konstig rubrik. Det han talade om var att det ska finnas två nivåer i det rollfigurerna gör, det de visar upp för omvärlden och deras inre drivkkafter. I omskrivningen kollar man här att allt inte ligger på ytan, att rollfiugurerna har hemligheter att de gör det de ska göra på ett intressant, trovärdigt och levande sätt.

5. Dialog

När nu allt annat är på plats är det dags att se på dialogen. En intressant specialare här är att Croasmun rekommenderar att man tar en alldeles individuell sittning med varje enskild rollfigurs alla repliker. Där plockar man fram det profildokument som man tillverkade i steg 2 och ser om man på ett naturligt sätt kan låta de viktigaste karaktärsdragen komma fram ytterligare.

6. Ordputs

Det allra sista är att se över formuleringarna i den beskrivande texten. Går det att få bättre flyt och att få texten mer levande för läsaren? Det är viktigt att göra detta moment sist. Har man suttit och slipat fram de mest optimala formuleringarna i ett tidigare skede är det mycket svårare att göra de ändringar som är nödvändiga i pyramidens steg 1-4.

© adastra media

---

Andra bloggar om : länktips, filmmanus, dramaturgi, manuskurs

Uppdateringar utlagda

Nu har jag haft tid att sätta mig med uppdateringar.

De uppfräschade utdrag ur boken som jag lagt ut nu är från kapitlen 6 - ATT SKAPA ROLLFIGURER >>, 7 - ATT SKRIVA SCENER >> och 8 - ATT SKRIVA DIALOG >>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, att skriva en bok,, dialog, scener, rollfilgurer

Bara för att den är läcker - En animation

Jag skriver ju en del om dialog. En av de viktigaste insikterna är att det går att berätta utan dialog. Särskilt om man har fantasi. Leranimationer i kortfilmsformat ligger kanske lite utanför ämnet, men den är ju bara så läcker!

Animation av Jan Svankmajer >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : skriva filmmanus

Härskarteknik - Om dolda agendor i dialog

INTRESSANT DN-ARTIKEL

Sitter just nu och gör vissa kompletteringar i kapitlet om dialog, bl.a. ett avsnitt om dolda avsikter och även om betydelsen av kroppsspråk, tonfall och mimik.

Och då kommer väldigt vältajmat DN's Insidan med en helsida om härskartekniker som kan ses som ett utmärkt exempel på just dolda avsikter i ett samtal.

I artikeln Fula knep för att få makt [DN 08-02-29] >> intervjuas retorikkonsulten Elaine Bergqvist om olika metoder människor använder för utöva makt över andra.

Där finns bl.a. en lista på sju olika tekniker som hon identifierat och menar att man kan lära sig att genomskåda. Även om det ligger lite vid sidan om själva manusskrivandet är det klart intressant läsning.

Elaine Bergqvist kommer inom kort ut med boken Härskarteknik >> [Frank förlag] som bl.a. handlar om hur man kan hantera den typen av maktspel.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, härskarteknik

Om berättarröst i film

VARNING FÖR VOICE OVER

I kapitlet om dialog finns ett avsnitt om faran med att använda berättarröst.

Det övertag litteratur har i berättandet gentemot film gäller inte bara den större friheten att kunna röra sig i tid och rum. Medan manusförfattaren tvingas hitta bilder och handling som speglar rollfigurernas inre har den som skriver romaner helt obegränsat utrymme att gå in i huvudet på sina karaktärer och beskriva de tankar och känslor som inte syns på ytan.

Motsvarande för den som skriver manus är att använda berättarröst. Det kan förstås vara väldigt frestande att hjälpa publiken att tolka det som sker på duken med kommentarer på ljudspåret. I bästa fall kan det fördjupa upplevelsen genom att förmedla aspekter som är besvärliga, eller rent av omöjliga att gestalta.

Men det är en genväg som bör användas med sparsamhet. Film är att berätta med bilder. Målet är att beröra åskådarna känslomässigt. Och det är själva processen att följa de dramatiska förlopp som rullar fram som får publiken att uppleva samma känslor som filmens rollfigurer. Det är genom att se händelserna på duken som vi blir engagerade. (se tidigare inlägg om spegelneuroner >>).

Och det är precis där man kan tappa bort sig med slarvigt använd berättarröst som försöker förklara vad rollfigurerna upplever istället för att låta oss se det och dras in känslomässigt.

Jag såg alldeles nyligen BUSS TILL ITALIEN >> (Regi : Daniel Lind Lagerlöf. Manus : Malin Lind Lagerlöf) som kan få tjänstgöra som exempel på hur fel det kan bli. Hela filmen igenom dyker huvudpersonen Ylvas röst med jämna mellanrum upp som voice over.

Utan att ha gjort någon direkt analys blev mitt spontana intryck att berättarrösten många gånger känns helt onödig och ibland påklistrad. Men det jag framför allt reagerade på och betraktar som ett kardinalfel, är att man valt att besvara filmens dramatiska fråga, dvs. att man förmedlar själva klimaxen, på det sättet.

Det går tyvärr inte att säga så mycket mer utan att avslöja slutet.

Även EN ENKEL PLAN >> som jag skrev om i förra inlägget >> har berättarröst. Men där hanteras den så mycket mer finkänsligt och lyckas lägga till ett födjupande perspektiv istället för att ersätta handling på duken.

Läs gärna också Fredrik Strages utgjutelse i dagen DN som inspirerade till det här inlägget: "Berättarrösterna borde vara möjliga att stänga av, ungefär som kommentarspåren på en dvd">>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, berättarröst, buss till italien,en enkel plan

En sjuk liten monolog och ett skräckexempel

DET TAR SIN TID

Det tar sin lilla tid att bli klar. Nu har det varit andra saker ett tag men kapitlet om dialog börjar äntligen närma sig slutet.

Senast har jag skrivit om varför man måste vara försiktig med monologer i filmdialogen. Det kan verkligen bli helt fel, särskilt om det är långa partier. Nu har flera av de exempel jag gett här (KRAMER MOT KRAMER och ERIN BROCKOVICH) varit mer eller mindre monologer och de har fungerat bra. Ett vanligt problem annars med monologer i film är att rollfigurerna inte har en övertygande drivkraft. För att det ska fungera behöver de helt enkelt ha en anledning att säga sina repliker i just den situationen.

På mina kurser bukar jag visa en litet avsnitt från en kortfilm som skräckexempel på hur det kan bli om man vill informera publíken men försöker fuska i gestaltningen.


SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>





För några år sen exprimenterade jag en del med syntetisk röst som radioteater Det var verkligen en mycket speciell form av regi att få rösten att låta så naturlig som möjligt och få fram känslouttryck. Det var bara på kul men det kan ju passa i sammanhanget att lägga ut ett liten monolog där jag till och med fick min stackars syntetiska huvudperson att framföra en egenkomponerad jojk.

PYRAMIDERNA (9 minuter)
En sjuk liten monolog för syntetisk röst. Greger ska berätta om sig själv. Han har en fru, gillar att spela pingis och att titta på vetenskapsprogram. Men hur går det egentligen till när Greger bänkat sig framför teven för att mysa och titta på sina vetenskapsprogram?



[man kan behöva klicka 2 ggr på play]

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog, monolog

Härligt skruvad dialog från Jurassic Park

[delvis uppdaterad 09-05-30]

VEM ÄR DET SOM ÄR RÄDD?

Jag skriver fortfarande på kapitlet om dialog som definitivt blir bokens mest omfattande.

Ett längre avsnitt handlar om hur man undviker "pingpong-dialog". Pingpong är när dialogen går för mycket som på räls och alla snällt svarar precis som de förväntas göra vilket ger förutsägbara repliker och gör att manusförfattarens avsikt riskerar att bli genomskinlig. Motsatsen är när varje rollfigur har en egen linje och att det finns känslomässig dynamik.

En annan aspekt är att levande dialog alltid är ett samspel mellan text och undertext. Detta kan man se exempel på i en härligt skruvad liten snutt dialog mellan den öververbale och odrägligt självsäkre Dr Malcolm (Jeff Goldblum) och Dr Grant (Sam Neill) i  JURASSIC PARK (imdb) >> 

I dialogen svarar båda på varandras undertext men det blir fel när Malcolm misstolkar vad Grant egentligen menar.

Situationen är den att parkens elsystem just har havererat. De två förarlösa bilarna har stannat och sitter fast på spåret. De befinner sig precis framför den get som ska locka fram Tyrannosaurusen. Det är mörkt och ett otäckt oväder piskar djungeln. Grant har varit framme och kollat om radion kanske fungerar i den första bilen, där barnen sitter. Han kommer tillbaka till den andra bilen där Malcolm väntar [00.57.45]. De vet ännu inte hur allvarligt läget är.

MALCOLM
Är ungarna OK?

GRANT
Jag frågade inte. Varför skulle dom inte vara det?

MALCOLM
Barn blir rädda.

GRANT
Vad är det att vara rädd för? Det är bara ett litet strömavbrott.

MALCOLM
Jag sa inte att jag var rädd.

GRANT
Jag sa inte att du var rädd.

MALCOLM
Jag vet.

När Malcolm säger "Barn blir rädda" är det ett diskret ifrågasättande, att Grant inte förstår sig på barn. Grant försvarar sig med att argumentet att situationen inte är farlig. Detta tolkar Malcolm som att Grant uppfattar honom som rädd. Men Malcolm vill inte framstå som rädd och måste markera det. Då påpekar Grant helt korrekt att han aldrig påstått att Malcolm var rädd. Malcolm måste ha sista ordet och säger att han vet det.

Men vid det här laget är han är helt förvirrad. Han känner på sig att något i detta samtal är fel men kan inte begripa vad som egentligen gick snett. Den psykologiska precisionen är imponerande.

Att ha koll på undertexten är en förutsättning för att man ska kunna skriva bra filmdialog. I en vidare bemärkelse består undertexten av allt som inte uttalas direkt men på ett mer eller mindre framträdande sätt styr vad rollfigurerna säger till varandra. Det är från undertexten dialogen laddas med energi. Det är där vi hittar drivkrafterna bakom varje replik, det som avgör vad en människa säger och hur den säger det.

SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Jurassic Park, dialog

Kul sammanträffande om kommunikation

PROGRAM OM KROPPSPRÅK

Precis när jag har skrivit ett långt avsnitt i kapitlet om dialog om hur kommunikationen mellan människor kan påverkas av andra signaler än bara de ord man uttalar, så kommer det här TV-programmet om kroppspråk i serien Hjärnstorm. Kul.

Kolla fem minuter in. Det är precis det jag skriver om även om jag sen fördjupar andra aspekter än den sociala sammanhållningen, som är genomgående tema i progammet. Det som är intressant när man skriver dialog är hur kroppspråket tillsammans med andra uttryck kompletterar det vi säger med ord.

Och visst är det en förnämlig service att man kan kolla program man missat på nätet på det här sättet.


SE PROGRAMMET PÅ SVT >>

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, kroppsspråk, dialog

Analys av scen ur SEVEN

STARK UPPLADDNING INFÖR KLIMAX

SPOILERVARNING VÄRRE : Har du inte sett SEVEN bör du för guds skull se den innan du ser klippet och läser analysen. Det är verkligen synd att förstöra en så bra film! SEVEN finns i varje videobutik med minsta självaktning.

Överraskningar avslöjas redan i andra stycket av texten!

SEVEN (IMDB) >>

Det följande är ett fristående avsnitt som jag inte riktigt vet var det kommer att hamna i boken. Men jag tycker det kan passa här på bloggen då det senaste kapitlet jag publicerat utdrag ur handlar om dialog.

FRAMÅTRÖRELSE SÅ DET KNAKAR

Vi befinner oss nu en liten bit in i tredje akten. Detta har hänt : Poliserna Somerset (Morgan Freeman) och Mills (Brad Pitt) har filmen igenom jagat seriemördaren John Doe som på det mest makabra sätt tagit livet av ett antal människor. Den sammanhållande idén bakom sviten av mord är de klassiska sju dödsynderna. Fram tills nu har John Doe betat av fem.

Det är alltså två syndare kvar att ta kål på när John Doe helt överraskande kommer till polishögkvarteret och ger sig. Han är villig att erkänna allt och dessutom visa Somerset och Mills var de sista två kropparna finns.

Men John Doe har ett villkor och det är att han själv, Somerset och Mills åker dit tillsammans, ensamma. Annars, hotar han, kommer kropparna aldrig att hittas. Somerset och Mills säger OK. De tre ger sig iväg i en bil, följda av en polishelikopter.

Storyn har verkligen ett maffigt upplägg här. John Doe har gjort två väldigt överraskande utspel. Först att komma till polisen och ge sig, och nu detta med hans mycket speciella villkor.

Efter ha sett John Does extremt målmedvetna och iskallt intelligenta tillvägagångssätt blir man som åskådare nu oerhört taggad. Vad går det ut på? Vad i helskotta har den listige mördaren hittat på för spektakulär avslutning? Ska han rymma? Är det Somerset och Mills själva som ska bli de sista offren?

Våra förväntningarna är på topp. Och de tas mycket skickligt tillvara. I scenen som följer skruvas trycket upp allt mer. Framåtrörelse så det knakar.

[01.37.30]
Inne i bilen sitter John Doe med handbojor i baksätet som är avskärmat med ett gallernät. Han är lugn och samlad. Somerset kör och Mills sitter på passagerarplatsen. Bilen är på väg ut från stan.

SOMERSET
Vem är du John? Vem är du egentligen?

JOHN DOE
Vad menar du?

SOMERSET
Jag menar bara att i det här läget, det skulle väl inte skada om du berättade lite om dig själv.

JOHN
… Det spelar ingen roll vem jag är. Vem jag är har ingen som helst betydelse. Du måste ligga kvar på vänster sida här.

MILLS
Så, vart ska vi då?

JOHN DOE
Ni kommer att få se.

MILLS
Vi ska inte bara plocka upp två nya kroppar va? Det skulle väl inte vara tillräckligt spektakulärt? Vi har ju tidningarna att tänka på.

Det som driver den här långa (ca 8 minuter) dialogsekvensen är framför allt den antagonism som Mills känner mot John Doe.

Vi har lärt känna Mills som en hetsig människa och han har under filmens gång retat upp sig ordentligt på John Doe dödligt smarta katt- och råtta-lekar. Mills känner sig fortfarande också oerhört kränkt sen den gång han var så nära att ta fast John Doe men överlistades och istället blev nerslagen och tryckt mot marken i en skitig gränd med John Does pistol mot tinningen.

I den här scenen försöker Mills genomgående förlöjliga John Doe. Hans behov av att sätta sig på John Doe och dennes behov att försvara sig och ge igen ger dialogen energi och dynamik. Somerset är inte alls lika känslomässig. Han har bara ett uppriktigt intresse, mer filosofiskt, av att förstå hur John Doe fungerar.

JOHN DOE
Man kan inte längre bara knacka folk på axeln för att få dem att lyssna. Man måste slå med en slägga. Och då märker man att man får full uppmärksamhet.

MILLS
Men frågan är vad det är som gör dig så speciell att folk ska lyssna.

JOHN DOE
Jag är inte speciell. Jag har aldrig varit särskilt märkvärdig. Men det jag gör är det. Mitt verk.

SOMERSET
Ditt verk?

JOHN DOE
Ja.

MILLS
Men … jag kan inte se något speciellt med det du gör John.

JOHN DOE
Det är inte sant.

MILLS
Jo det är det. Och det lustiga är att allt det här du gör, om två månader kommer ingen bry sig. Ingen kommer att komma ihåg det.

JOHN DOE
Du kan inte se helheten ännu. Men när det är här gjort, när det är fullbordat, kommer det att bli så … Folk kommer knappast att kunna förstå. Men dom kommer inte att kunna förneka det.

MILLS
(till Somerset)
Kan den här knäppgöken bli mer obegriplig?
(till John)
Men när det gäller din genialiska plan …

JOHN
(avbryter)
Jag kan knappt vänta tills du får se. Verkligen. Det kommer att bli något alldeles extra.

MILLS
Vet du, jag kommer att stå alldeles bredvid dig. Så när den här stora saken ska ske, lova att säg till då bara för jag vill inte missa det.

JOHN DOE
Oroa dig inte. Du kommer inte missa något. Inte en chans.

John Doe är full av självförtroende när han talar om storheten i sin plan. Han måste ha hittat på något helt monumentalt för att kunna leva upp till det han säger nu. Som biobesökare blir man allt mer nyfiken. Vad vi ser är ett klassiskt exempel på framåtrörelse genom att säga A men inte B.

De kör genom ett ödsligt landskap i kvällssol. John Doe börja rastlöst gunga fram och tillbaka i baksätet.

SOMERSET
Vad är det som är så spännande.

JOHN DOE
Det är inte långt kvar nu.

Vi ser helikoptern följa bilen genom landskapet.

MILLS
Jag har funderat på en grej men du kanske kan hjälpa mig. När en människa är galen, och det är ju du helt klart, vet man om det själv då? Om du sitter där och läser vapentidningar, runkar i din egen avföring, stannar du bara upp då plötligt och tänker ”Wow, det är ju helt otroligt hur jävla knäpp jag är?” Är det det så?

JOHN DOE
Det är behagligare för dig att kunna säga att jag är galen.

MILLS
Det är väldigt behagligt!

JOHN DOE
Det här är inget som jag väntar mig att du ska acceptera … men det här var inget jag valde. Jag blev utvald.

MILLS
Skitsamma.

Notera John Does språkbruk. Han är en intellektuell människa som formulerar sig med precision och väljer ord med omsorg. Mills däremot har ett enklare, mer känslomässigt och utlevande sätt att uttrycka sig. Somerset å sin sida är också mer nyanserad. När man skriver dialog ska varje rollfigur helst ha ett så personligt sätt att uttrycka sig på att man kan gissa vem som talar bara av att läsa själva repliken.

SOMERSET
Jag tvivlar inte på att du känner så. Men i mina ögon verkar det som om du motsäger dig själv.

JOHN DOE
(spänt)
Vad menar du?

SOMERSET
Jag är glad att du frågar. Om du skulle vara utvald av en högre makt, om du blev tvingad, så tycker jag det verkar konstigt att du njuter så mycket av ditt uppdrag. Du njöt av att tortera dom där människorna. Det går väl inte så bra ihop med att vara martyr, eller?

John Doe ser besvärad ut.

MILLS
(triumferande)
John?

JOHN DOE
… Jag tror inte jag njöt mer än kommissarie Mills skulle njuta av att vara ensam med mig en timme med i ett rum utan fönster. Är det inte så? Skulle du inte bli lycklig om du kunde skada mig utan att bli straffad för det?

MILLS
Du sårar mina känslor. Det skulle jag aldrig göra.

JOHN DOE
Det är enbart för att det skulle bli efterräkningar. Man ser det i ögonen på dig. Det är inget fel att en människa har glädje av sitt arbete. Jag ska inte förneka min egen njutning av att vända varje synd mot syndaren.

MILLS
Vänta ett tag. Jag trodde att du bara dödade oskyldiga.

JOHN DOE
Oskyldiga?! Skulle det vara roligt? En fet man, så motbjudande, som knappt kunde stå. En man som om man såg honom på gatan skulle man peka ut honom för sina vänner och skratta. Såg man honom när satt man åt skulle man inte kunna fortsätta äta. Och sen advokaten. Ni två måste ha i hemlighet ha varit tacksamma för honom, en man som ägnade sitt liv att tjäna pengar på att ljuga med varje andetag för att mördare och våldtäktsmän skulle gå fria.

MILLS
(skjuter in)
Mördare?

JOHN DOE
(hetsigt)
En kvinna ..

MILLS
(avbryter)
Mördare John, som du ..

Trycket i konflikten ökar här. Mills håller på att få in en poäng genom att peka på den logiska luckan i John Does resonemang. Hur kan John Doe vara så indignerad över en som försvarar mördare när han själv mördar? John Doe känner sig hotad och avbryter Mills två gånger med stark energi. Det är första gången vi ser John Doe tappa fotfästet och bli upprörd. Men han hämtar sig snart.

JOHN DOE
(avbryter, upprört)
En kvinna, så ful inuti att hon inte kunde tänka sig att fortsätta leva om hon inte var vacker på utsidan. En knarklangare, en pederast, faktiskt och inte minst den smittspridande horan … Bara i en så här skitig värld kan man utan att skämmas påstå att de här människorna var oskyldiga.

Ett moment tystnad. Mills slår ner blicken, kommer inte på något att svara.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
(allt mer känslosamt)
Men det är poängen. Vi ser en dödsynd i varje gathörn, i varenda hem och vi tolererar det. För att det är så vanligt, så vardagligt. Vi tolererar det morgon, middag, kväll … Men inte nu längre. Jag statuerar ett exempel ...

Det intressanta här är temat. John Does argument är en spegling av Somersets livssyn. John Doe och Somerset ser på världen ur exakt samma desillusionerade perspektiv. Men där Somerset väljer att ge upp inför ondskan (symboliserat av att han ska sluta som polis), drar Doe, på sitt perverterade sätt, helt motsatta slutsatser, nämligen att det är värt att agera, att det är värt att offra sig för att åstadkomma förändring.

En annan sak värd att observera är den starka inlevelse John Doe har här. Han blir nästan gråtfärdig av sorg över tillståndet i världen. Det skulle vara riktigt övertygande och kanske t.o.m. rörande om man inte visste om hans makabra metoder.

Och det ger ytterligare en poäng. Det som gör filmen så stark är nämligen inte bara den här drivet utförda dubbelexponeringen av temat i hjälten Somerset och skurken John Doe, utan också att vi känner igen oss. Alla som bor i en modern storstad drabbas någon gång av det omänskliga i att tvingas titta bort vid anblicken av mänskligt lidande. Alla har vi någon gång backat in i anonymitetens svala skydd stället för att engagera oss. Det ingår i villkoren för att kunna dela livsutrymme med hundratusentals okända människor.

Filmen kryper oss under skinnet här, för John Does argument berör oss. Vi kan inte förneka att han har rätt. Världen skulle vara bättre om vi brydde oss mer och tog hand om varandra bättre. Och samtidigt är det en sjuk människa som uttrycker det. Det går inte ihop och vi nästan tvingas att reflektera över temat. Det är mycket skickligt gjort.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
... Det jag har gjort, man kommer att vrida och vända på det, grubbla och fundera, och ta efter … i eviga tider.

MILLS
Just det. Storhetsvansinne.

JOHN DOE
Du borde tacka mig.

MILLS
Varför skulle jag göra det?

JOHN DOE
För att du kommer att bli ihågkommen efter det här. Inse det kommisarie Mills, enda orsaken till att jag sitter här just nu är för att jag vill det.

Än en gång får vi höra hur storslagen hans John Does plan är. Och att Mills ska bli ihågkommen? Man försöker förtvivlat räkna ut vad som ska hända. A men inte B! Och det fungerar som ett löfte. Efter den här upptrappningen skulle vi bli otroligt besvikna om manusförfattaren inte kan leva upp till våra förväntningar på att få se något alldeles extraordinärt.

MILLS
(skakar på huvudet)
Nej, vi hade tagit dig till slut.

JOHN DOE
(med tilltagande intensitet)
Verkligen? Men vad höll ni på med så? Bidade er tid? Lekte med mig och tillät att fem ”oskyldiga” fick dö innan ni kände för att låta fällan slå igen? Vad var det för obestridliga bevis ni hade att ta till mot mig, innan jag kom till er och sträckte upp händerna i luften.

MILLS
Lugn, John. Om inte jag minns fel var vi hemma och knackade på din dörr.

JOHN DOE
(med överlägset leende)
Det är sant. Och jag tycker mig minnas att jag slog sönder ansiktet på dig.
(lutar sig fram mot gallret)
Du är vid liv enbart för att jag inte dödade dig.

MILLS
Okej, flytta bak nu.

JOHN DOE
(sitter kvar, nära)
Jag skonade dig.

MILLS
FLYTTA BAK!

JOHN DOE
Kom ihåg det komissarie Mills, kom ihåg det varenda gång du tittar dig i spegeln resten av livet, eller snarare, resten av det liv som jag låter dig att ha.

MILLS
(rasande, hötter med näven)
FLYTTA BAK DITT DJÄVLA PSYKFALL. OCH HÅLL KÄFTEN
(lugnare)
Du är ingen messias. Du är veckans skräckfilm. Du är en sketen T-shirt på sin höjd.

John Doe sjunker tillbaka i sätet med ett triumferande leende. Somerset kastar en undrande blick på Mills. Mills vänder sig framåt. Han är väldigt upprörd och försöker samla sig.

Det här är också så jäkla bra gjort. John Doe vet precis var han ska sätta stöten. Han trycker slugt kniven rakt in i Mills känsliga macho-nerv, och vrider om där det svider som mest.

Mills hatar att förlora. Och John Doe påminner överlägset och njutningsfullt Mills om den förnedring han utsatt honom för tidigare, dvs, det tillfälle när John Doe slog ner Mills i gränden.

Mills kan inte svara utan tappar ansiktet helt genom att börja skrika. Han är helt rasande men kan inget göra. Och det är precis där John Doe vill ha honom. Och även manusförfattaren vill gärna ha Mills upprörd. I det här läget krävs det nämligen att Mills är ordentligt triggad för att kunna göra det han ska när det drar ihop sig mot klimax.

JOHN DOE
Be mig inte tycka synd om dom där människorna. Jag sörjer dom inte mer än jag sörjer de tusentals som dog i Sodom och Gomorra.

SOMERSET
Menar du att det du gjorde var goda gärningar i guds namn?

JOHN DOE
Herrens vägar äro outgrundliga … Ser du högspänningsstolparna där? Det är dit vi ska.

Vi ser bilen från helikoptern perspektiv. De kör in på ett område där högspänningsledingarna sitter tätt.

[01.45.50]

Ni som har sett filmen vet hur det gick sen. Och alla i som inte gjort det borde vara rejält nyfikna vid det här laget. Det enda jag ska säga om slutet är att åtminstone mina förväntningar om en kraftfull och originell upplösning infriades. Och jag vill påstå att man knappast skulle våga lägga en åtta minuter lång dialog i mitten tredje akten i en thriller, utan den mycket starka framåtrörelse som finns här genom att man lovar publiken att strax få uppleva något mycket spektakulärt.


SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>




NOT : Texten ovan är inte manustexten utan min egen beskrivning av det som sker i scenen, sammanställt från en DVD. Då allt som sägs i filmen inte får plats i textremsan har jag också gjort egna översättningar av repliker för återgivningen ska bli mer exakt.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, seven, framåtrörelse, skriva dialog, analys av filmscen

Dialog som avslöjar istället för klartext

ETT EFTERSATT OMRÅDE

Jag lägger ut ytterligare ett avsnitt från kapitlet om dialog som bara blir längre och längre. Men det är också ett eftersatt område. Ganska få av manusböckerna, vilket även gäller de engelska, fördjupar sig tillräckligt. Här kommer i alla fall en närstudie med analys av drivkrafter och uppbyggnad.


SANNING OCH LÖGN

Istället för att låta en rollfigur rakt ut berätta saker om sig själv ger det ofta mycket mer spännande och dramatisk dialog om man bygger situationen så att han eller hon avslöjar sig genom sina repliker.

Ett fint litet exempel på det kan man hitta i det romantiska dramat FALLING IN LOVE >>   från 1984. Filmens två huvudpersoner Frank (Robert de Niro) och Molly (Meryl Streep) är gifta på varsitt håll och ordentligt förankrade i sina amerikanska förortsliv när de träffas av en slump några gånger. Bakom hörnet väntar en drabbande förälskelse.

Den korta dialog vi ska analysera kommer 40 minuter in i filmen [00.40.45]. Mollys och Franks träffar har hittills varit ganska oskyldiga. Inget allvarligt har ännu hänt mellan dem när Molly nu ska äta lunch med väninnan Isabelle. Vi har tidigare i filmen lärt känna Isabelle som en person med särskilt intresse för relationer.

Molly och Isabelle har precis träffats och kommer nu gående på en gata i stan. Isabelle är nyfiken och börjar omedelbart dra slutsatser.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

ISABELLE
Men du träffar nån va?

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

ISABELLE
Molly! Vad håller du på med?

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Molly springer därifrån.

Molly gör verkligen allt hon kan för att slippa erkänna att hon är upp över öronen förälskad. Redan när Isabelle tidigt i scenen säger ”Men du träffar någon va?” och drabbas Molly av panik och vill omedelbart avbryta deras lunchträff.

Det snygga i den här dialogen är att ju mer Molly försöker övertyga väninnan om att Frank inte betyder något desto tydligare blir det att hon ljuger.

Molly vill inte prata med sin väninna utan springer istället därifrån. Psykologin här är att hon inte vill erkänna för sig själv vad hon håller på med. Molly vill inte lyssna. För om hon verkligen insåg allvaret, hur hennes förälskelse hotar hela hennes tillvaro, så skulle hon kanske behöva besluta sig för att sluta träffa Frank. Och det vill hon inte.

Det är essensen av scenen. Men vi ska också titta närmare på hur det är byggt och också göra ett försök att analysera de drivkrafter som ligger bakom. Vi tar det steg för steg.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

Redan i sin första replik, inbakat i en komplimang, antyder Isabelle att Molly ägnar sig åt något otillbörligt. Isabelle kan detta med relationer - hon vet vad som kan få en kvinna att blomma och se ”fantastisk” ut.

Molly som vet precis varför hon mår så bra börjar omedelbart förneka.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

Även detta innehåller en krok. Vad är det Molly gör istället för att träffa sin väninna? Publiken får i förbifarten veta att Molly och Isabelle inte träffats på länge.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

Här tycker Isabelle det är dags att komma till saken.

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

Molly blir överrumplad av Isabelles direkta fråga och försöker neka genom att låtsas inte förstå.

ISABELLE
Men du träffar nån va?

Men Isabelle står på sig. Hon bryr sig inte om att svara på Mollys fråga utan fortsätter helt enkelt på sin linje, att ta reda på om Molly har en utomäktenskaplig förbindelse.

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

Här är det ren och skär panik. Vi vet att Molly och Isabelle inte har träffats på flera veckor och nu blir Molly så skärrad att hon ska ställa in deras planerade lunch utan att ens ange något vettigt skäl. Men Isabelle ger sig inte.

ISABELLE
Molly! Vad är det som händer?

Och Molly börjar förklara. Hon vet vad det gäller och svarar nu äntligen på den fråga som Isabelle ställt tidigare, den besvärliga fråga som väldigt obesvarad hänger i luften mellan dem.

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

Men Molly har inte koll på vad hon själv säger. Hon inser att Isabelle ser det och vill avsluta träffen.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

Isabelle läser förstås av vad som döljer sig bakom Mollys förvirrade förklaring och vill kanske varna henne.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Det sista är också snyggt. ”Jag vill inte lyssna”, ”Jag tänker inte lyssna”. Molly klarar inte av att vara kvar med den alltför klarseende Isabelle utan springer därifrån. Genom det förstår vi både hur drabbad Molly är av Frank och samtidigt hur rädd hon är för de konsekvenser som tornar upp sig över hennes prydliga förortsliv.

Se scenen som ett paradexempel på devisen "Show, don't tell".



SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>





Det är också värt att notera vilket effektivt berättande det är i den här lilla scenen på 1 minut och 17 sekunder. Det funkar tack vara att Isabelle driver på så hårt. Och det kan hon göra på ett trovärdigt sätt tack vare att det planterats tidigare hur vällustigt engagerad Isabelle är i Mollys kärleksliv.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog, Falling in love

Om undertext och lite radioteater

AJAJAJ - BLOGGSLARV!

Oj vad tiden går. Nu var det ett tag sen sist. Alldeles för länge. Det har varit andra uppdrag, några veckors semester och så lite brist på inspiration i största allmänhet. Förhoppningsvis ska det bli lite bättre ordning framöver.

Faktum är att jag fortfarande håller på med kapitlet om dialog. Det är ett de viktigare kapitlen. Särskilt med tanke på hur påfallande lite det har skrivits om dialog i svenska manusböcker. Men det är inte helt lätt att strukturera.

Just nu skriver jag på ett längre avsnitt om undertext. Och då passar det bra att kompensera senaste tidens bloggslarv med att länka till ett litet stycke radioteater som exempel på drivkrafter.

Den lilla pjäsen "Eller Vad Säger Du ... Tom?" utspelas i form av ett telefonsamtal. Ylva ringer upp på en kontaktannons men det är något med killens namn. Måste han verkligen heta Sven? Det som är tänkt att hålla samtalet igång och skapa dynamik är rollfigurernas drivkrafter. Båda har vissa förhoppningar men frågan är om det kan bli något möte ...

ELLER VAD SÄGER DU ... TOM? (ca 7 minuter)

SIGNALEN från en telefon som ringer.

SVEN (först på telefonsvarare) : Det här är hos Sven Axelsson. Jag har tyvärr ingen möjlighet att svara för tillfället. Men du kan lämna ett meddelande // (Live, yrvaket) Hallå !

YLVA : Jasså du är hemma i alla fall.

SVEN : Förlåt, vem är det jag talar med ?

YLVA : Du låg och sov va ? Det låter som om jag väckte dig. Heter du Sven ? Jag ringer inte för sent va ?

SVEN : Du får faktiskt ursäkta men jag föredrar att veta vem jag talar med.

YLVA : Jamen självklart. Ylva. 36-168-62. Smal, snygg och kramgo. Allmänna intressen, god mat, och resor. Va tror du ? Kan det va nåt ? Min sista annons var inne för två veckor sen. Såg du den ?

SVEN : 36 ? Hmm ... Nej jag tror inte det.

YLVA : Fast polarna kallar mig Yllet. Du då. Kallas inte du nåt ? Nåt smeknamn eller så?

SVEN : Nej, inte direkt. Mina kollegor brukar säga Sven.

YLVA : Hm ... Nä, Svempa och Svenne är ju inget vidare ball heller.

SVEN (skrattar lite stelt): Ha ha. Nej precis ...

(fortsätter)

I boken går jag in bakom kulisserna och förklarar hur jag har tänkt med de olika replikerna och även om strukturen. Men hela manuset finns redan nu utlagt och du kan läsa och lyssna samtidigt HÄR >>

På återseende. /F

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, radioteater

Om dialogen i Erin Brockovich-scenen

DÄRFÖR ÄR DEN SÅ BRA!

Ett av mina favoritexempel på gestaltande dialog, som jag nämnt här tidigare, är inledningscenen till ERIN BROCKOVICH >>.

INT. EN LÄKARMOTTAGNING. DAG

DR JAFFE (OFF SCREEN)
Ni har ingen medicinsk utbildning?

Erin Brockovich [Julia Roberts] sitter i besöksstolen. Hennes korta kjol och tajta överdel visar tydligt på en klasstillhörighet som inte väjer för det slampiga.

ERIN
Nej, men jag har barn. Jag har lärt mig mycket på det. Jag har sett sköterskor ta halsprov på min son. Hur svårt är det? Man kör ner en stor bomullstops i halsen på dom och väntar en stund. Eller urinprov, med en sån där sticka som man ha för att läsa av om äggvitan är hög ... Och jag är bra på att ta folk. Det skulle ni förstås behöva se själv men lita mig på, det är så ... Jag är extremt snabb på att lära mig. Jag menar, det räcker att visa mig en gång hur man gör i ett labb så har jag det ... Jag ville läsa medicin, det var mitt första stora intresse faktiskt men så gifte jag mig och fick barn lite för tidigt så det sprack liksom ... När jag slutade gymnasiet fick jag jobb på Fleur Engineers and Constructors i Irvie och blev helt frälst på geologi.

Dr Jaffe, en tunnhårig man i 50-årsåldern kommer i bild. Han verkar lite ansträngd.

DR. JAFFE
Geologi?

ERIN
Ja, jag lärde mig läsa kartor. Jag älskar kartor! Men det jobbet vart jag av med sen för min son fick vattkoppor och hög feber. Ja min förre man var helt värdelös så det gick inte så bra ...

DR. JAFFE
Hm.

ERIN
(ser sig omkring)
... Ni har ett väldigt trevligt kontor.

DR. JAFFE
Tack.

Han ser ner i hennes ansökningshandlingar och försöker komma på ett artigt sätt att få slut på det hela.

DR. JAFFE
(tittar upp)
Hör här ...

Uttrycket i Erins ansikte visar att hon vet att det är kört.

Ovanstående manustext är transkriberad från filmen med stöd av originalmanuset [ finns på script-o-rama >> ]

Vi kommer alltså även denna gång rakt in i situationen. Utan att det sägs rent ut framgår det att Erin söker arbete och att hon är angelägen. Men hon hamnar helt galet i sina förtvivlade försök att påvisa kompetens. Ju mer Erin pratar desto mer uppenbart blir det att det inte kommer att funka. Det scenen framför allt visar är hennes desperation och omöjliga underläge.

Poängen är att det är inte de faktiska uppgifter Erin försöker förmedla som har betydelse. Vi i publiken har ingen nytta av att veta att hon arbetat på Fleur Engineers eller att hon varit "frälst på geologi". Det viktiga är det som står mellan raderna. Det är sättet hon uttrycker sig på som ger oss bilden av vem hon är. Det att hon bara kan tro att de hopplöst kassa kvalifikationer hon åberopar skulle kunna övertyga. Det är det pladdriga tonfallet med alla nervösa sidospår, hur det som sipprar ur henne av bara farten om familjelivet (värdelös f.d. man och sjukliga barn) knappast kan locka till anställning. Och till sist den genomskinligt inställsamma kommentaren om kontoret.

Sammantaget visar detta med all önskvärd tydlighet att Erin inte har koll. Hon är fel person på fel plats, en förlorare. Här har hon inte minsta chans. Och det blir inte bättre av att hon själv känner det på sig. Det räcker med en blick och ett ”Hör här” för att köra henne fullständigt ner i botten.

Med hjälp av bara några repliker får vi så en mycket tydlig bild av henne som människa och på köpet får vi en första vink om hur hennes livssituation ser ut, dvs. ensamstående mor i desperat behov av ett arbete.


SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>

Mer läsning :

Inledningen av kapitel 8 Att skriva dialog ur boken »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, skriva dialog

Kapitel 8 - Att skriva dialog

Sorry, inlägget flyttat.

För att inte ha flera versioner av texten på olika ställen är inledningen av Kapitel 8 flyttad till sajten för boken.

Se: www.attskrivafilmmanus.se (Kapitel 8) »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, skriva dialog

Exempel på dialog

Julia Roberts, för en gångs skull ..

Jag brukar inte gilla Julia Roberts, har överhuvudtaget lite svårt för amerikanska skådespelerskor med rådjursögon. Men i den här scenen från Erin Brockovich är hon för en gångs skull riktigt bra. Det är filmens allra första scen och är ett exempel på ovanligt bra dialog.

Och varför tycker jag det?
I väntan på det kapitel som ska handla om just dialog är ni välkomna att gissa.

SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>

Svaret hittar du HÄR >>

Mer läsning :

Utdrag ur kapitel 8, Att skriva dialog ur boken »

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog