Bra film: FROST/NIXON – Skickligt berättad historia (betyg 4,5)

Det blir ingen riktig recension den här gången utan bara en mycket stark rekommendation.

Det låter inte så mycket för världen, en långfilm om en serie tv-intervjuer mellan en avdankad programledare och en avsatt president. Watergateskandalen känner vi ju till genom flera andra filmer och David Frost …  ? Vem bryr sig? Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst. Nej, FROST/NIXON >> låg inte överst på min lista.

Men det visade sig vara en utomordentligt skickligt berättad historia.

Det man som manusintresserad ska titta efter är hur metodiskt spänningen byggs upp mot det slutgiltiga avgörandet i allra sista  intervjun som ska genomföras. Detta är ett mycket bra exempel på hur alla scener pekar mot ett och samma mål.

Se hur skickligt man redan tidigt i filmen pekar ut den dramatiska frågan genom att definiera hela intervjusituationen som en duell. Och hur man sen steg för steg höjer trycket genom att göra det allt mer klart för publiken vad som står på spel. Intervjuerna är inte enbart avgörande för de båda kombattanterna utan kan få betydelse för hela det amerikanska folket. Nationen behöver ett erkännande från Nixon för komma ur det trauma Watergate lämnat efter sig.

Se också hur den glödande monolog som Nixon håller i slutet, driver åskådarna att uppleva den oerhört starka psykologiska laddningen inför den kommande slutintervjun.

Mycket imponerande. Det är så man ska berätta!

FROST/NIXON är en film som jag med särskilt varm hand vill rekommendera till alla struktur-motståndare som tror att det måste bli kommersiellt trams bara för att man följer den traditionella modellen med tre akter.

 

Mer läsning från bloggen:

Struktur och de tre akterna >>  (inledningen till kapitel 4)
Att skapa spänning >> (utdrag från kapitlet om att skriva scener)
Debatten fortsätter : Mot mallar och manusfundamentalism >>
Länktips : Mot struktur och dramaturgi >>

Se riktiga recensioner här:

DN (4) >>  SVD (5) >>   AB (5) >>  Expr (4) >>  UNT (3) >>

(tack www.kritiker.se för länkarna)

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : FROST/NIXON, bra film, berättarteknik, dramaturgi, att skapa spänning, struktur, tre akter

Robert McKee – Noterat från seminariet (5)

Läs i rätt ordning :   1 >>  2 >>  3 >>   4 >>

Om akt-strukturen

McKee framhåller att  det är ett missförstånd att strukturen med akter innebär att det ska vara tre stora vändpunkter. Det ska vara MINST tre. Lösningen för att få rörelse i andra akten är att ha fler vändpunkter och portionera ut dramatiska vändpunkter i sidohistorier.

Enda gången man har anledning att bryta den klassiska dramaturgins konventioner är om något av grundelementen inte fungerar annars för att ge publiken den optimala känslomässiga upplevelsen.

McKee tar exemplet med Spindelkvinnas kyss. Där kommer katalysatorn (inciting incident) först en timme in i filmen. Anledningen är att man skulle få en omedelbar antipati mot huvudpersonen om man redan från början visste att hans uppdrag är att spionera för fängelseledningen.

Sidohistorier

Sidohistorier kan användas till att

• antingen motsäga premissens tes eller förstärka den genom att ge aspekter som fördjupar genom variation eller ger andra vinklar.
• ge energi om huvudintrigen är svår att få igång.
• göra huvudintrigen mer komplex
• fördjupa karaktärerna

Dilemma

Rollfigurernas val i ett “event”  (se del 2 >> )  ska inte bara handla om att de kan får det bättre eller sämre (se del 4 >> om “the gap”).

Det ska helst ingå en komponent av rätt eller orätt. Valsituation ska innehålla ett dilemma, t.ex. att man får betala ett pris för att få det bättre. Ett exempel på dilemma är om en fattig person får möjligheten att stjäla pengar till priset av att riskera sin heder eller att drabbas av dåligt samvete.

McKee tar exempel från Kramer mot Kramer. I slutet av filmen hamnar Ted (Dustin Hoffman) i en valsituation. Han har goda utsikter att besegra sin förra fru Joanna (Meryl Streep) i en rättegång för att vinna vårdnadstvisten.  Dilemmat uppstår när Ted blir medveten om att sonen Billy skulle traumatiseras av att tvingas vittna i en sådan rättegång.

…

fortsättning : Del 6 >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, dramaturgi, manuskurs, McKee

Länktips : Mot struktur och dramaturgi

Att tala om struktur och dramaturgi väcker ofta ont blod bland manusförfattare och regissörer. Jag har själv varit med vid flera tillfällen när folk i branschen rest ragg. Jag tror att det ligger ett missförstånd bakom, en slags myt att den som förordar dramaturgi till varje pris vill tvinga in alla berättelser i ett och samma schema där alla viktiga moment ska komma på exakt rätt minut och i exakt rätt ordning.

Det är då också underförstått att struktur betyder samma sak som överkommersialiserad feelgood och att dramaturgi står i direkt motsatsförhållande till ett fritt konstnärligt uttryck

Så kan det förstås vara. Men det är absolut inte hela sanningen.

Dramaturgi och struktur kan aldrig någonsin vara nog i sig. Det är bara verktyg. Det måste finnas något annat också, något besjälat, personligt, konstnärligt eller vad man vill kalla det. Utan den komponenten blir en berättelse platt och intetsägande.

Struktur är form, inte att förblanda med innehåll. Den kommer i andra hand, som ett hjälpmedel att förmedla den historia man brinner för att berätta. Och det ingår i villkoren att man ofta måste hantera de traditionella modellerna (dvs. systemet med akter eller de olika stegen i Christoffer Voglers lära) med viss självständighet för att inte göra våld på sin berättelse.

Som vanligt finns det saker att hämta på nätet.

Länktipset den här gången gäller sajten Unique Screenwriting >> som har det vällovliga ärendet att befria strukturnördarna från sina bojor. Där hittar man också en intressant liten PDF-skrift om bildberättande Screenwriting Visual Grammar >> som man får ladda ner gratis om man prenumererar på deras utskick. Den är klart läsvärd!

Direktlänk : Unique Screenwriting, sidan om struktur >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, dramaturgi, alternativ berättarstruktur, struktur

Recension : Manusseminarium med John Truby 27-28 april

22 STEG ISTÄLLET FÖR TRE AKTER?

En del av helgen som gick ägnade jag åt Drömfabriken, Filminstitutets ambitiösa årliga satsning på möten runt filmskapande. Det som intresserade mig mest var den amerikanske manusgurun John Truby som dels höll ett öppet 4-timmars seminarium på fredagsförmiddagen och dels en fortsättning i form av en heldag för särskilt inbjudna som samlade ett femtiotal personer på lördagen.

Det framgick snart att John Truby hör hemma i den skola som byggts upp kring Joseph Campbells mytforskning, översatt till filmstruktur av främst Christopher Vogler (The Writers Journey). På denna grund försöker Truby skapa ett heltäckande system för hur man ska strukturera en filmberättelse.

Truby menar att 3-aktsstrukturen är helt värdelös och har istället utvecklat en modell med 22 varumärkesskyddade steg ("22 steps ™" ) som är nödvändiga för att ett manus ska fungera.

Systemet består av först sju grundsteg som han menar varje film måste innehålla. Med Trubys terminologi är dessa steg i sin enklaste form följande :

1. PROBLEM/NEED. Presentation av en brist i huvudpersonens personlighet.
2. DESIRE LINE. Huvudpersonen (HP) har ett mål som han/hon försöker nå. "Desire line" är den båge som sträcker sig genom hela berättelsen och avgörs först i slutet genom att HP når sitt mål, får sin längtan stillad, eller ej.
3. OPPONENT. Introduktion av en rollfigur som har ett starkt intresse av att hindra HP från att nå sitt mål.
4. PLAN. HP utarbetar en plan för att nå sitt mål. Denna plan måste hela tiden omarbetas och utvecklas på grund av opponentens motstånd vilket leder till en serie attacker och motattacker.
5. BATTLE. Det slag där det en gång för alla avgörs om det är HP eller Opponenten som ska segra.
6. SELFREVELATION. HP når insikt om sin karaktärsbrist
7. NEW EQUILIBRIUM. Det nya tillstånd där HP utvecklats som människa och uppnått harmoni .

Från dessa sju steg går Truby sen vidare och fyller på med 15 till. Det handlar bl.a. om att infoga ett INCITING EVENT, några ALLIES dvs. karaktärer vars funktion är att hjälpa huvudpersonen, en OPPENENT PLAN för hur huvudpersonen ska motarbetas, några överraskande REVELATIONS (avslöjanden) och ett APPARENT DEFEAT någonstans i mitten där allt ser ut att vara förlorat.

Man ser ganska snart att skillnaden mellan den traditionella 3-aktsstrukturen och Trubys modell är mycket mindre än vad Truby själv vill erkänna. Det finns egentligen inga riktigt avgörande motsättningar. De tre akterna innehåller i stort sett de steg Truby nämner, bara med andra beteckningar. Trubys envishet att förneka 3-aktsstrukturen känns därför mest som en provocerande gimmick, som ett sätt att utmärka sig mot konkurrenterna i den lukrativa manusseminarie-branschen.

Utifrån sina 22 steg kategoriserar Truby sen olika genrer och även blandformer av dessa, och pekar på hur de 22 stegen ska användas på lite olika sätt beroende vilken typ av historia man vill berätta. Man skulle kunna säga att den gode Truby har ett schema för det mesta. Och alltihop finns sammanställt i dataprogrammet BLOCKBUSTER som enligt broschyren garanterar att du kommer att skriva "the best story of your life" och kan köpas på Trubys sajt. Hmm…

Som kanske framgår har jag personligen lite svårt att ta till mig herr Trubys teorier. När en föreläsare använder frasen "very powerful technique" om sina olika berättarknep mer än en gång i timmen blir jag bli skeptisk och börjar misstänka allvarliga brister. Jag vill hellre övertygas av förklaringar av hur metoden fungerar än av förhärligande adjektiv. Har samme föreläsare sedan alldeles i början använt TROLLKARLEN FRÅN OZ och STAR WARS som typexempel för att visa hur bra metoden fungerar, ja då har jag inte särskilt höga förväntningar på resten. Och jag menar att den som försöker fånga in konstens väsen i ett heltäckande strukturschema är dömd att misslyckas.

Men min tveksamhet tonade faktiskt ner under lördagen. Truby hade då lite längre tid på sig och det blev fördjupningar som visade att han faktiskt kan väldigt mycket om filmmanus. Även om hans teori inte är så unik som han påstår är det nyttigt att bli påmind och han presenterade trots allt en och annan ny infallsvinkel och även några matnyttiga tips.

Ett sådant gällde dialogskrivandet. Truby menar att dialogen har olika nivåer. Den första "STORY DIALOG" har direkt har direkt med handlingen att göra ("Mamma, kan du ge mig hammaren") och dels en "VALUE/MORAL DIALOG" som ger aspekter av de värden eller värderingar som filmen behandlar ("Det är fel att slå farfar med hammaren"). Ytterligare en nivå är den han kallar "THEME DIALOG" där fraser eller nyckelord laddas med betydelse genom att upprepas med glidningar i betydelsen och på så sätt kan förstärka något tema ("a technique that can be very powerful").

Truby föreslår att man rent handgripligt skriver varje dialog tre gånger. Först med fokus på handlingen, sedan på värderingar och sist tematiskt. Resonemanget går inte riktigt att förklara med några få ord och utan att ha en massa exempel men det var i alla fall något nytt för mig och som jag tror kan vara direkt användbart.

Den som vill fördjupa sig kan besöka Trubys sajt www.truby.com där man kan läsa mer men framför allt köpa hans olika produkter. Programmet BLOCKBUSTER finns att ladda ner som 15-dagars demoversion.

Tillägg 08-08-08 : Den  som känner sig tveksam till Truby och vill ha mer vatten på sin kvarn kan se ett kritiskt blogginlägg här :

John Truby - 22 Steps of spam AKA Diet selling in my inbox

 

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva John Truby

De tre akterna [del 6 av 6]

Inlägget borttaget

Se länkarna ovan för utdrag ur olika kapitel

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva

Kapitel 4 – Struktur och tre akter

Sorry, inlägget flyttat.

För att inte ha flera versioner av texten på olika ställen är inledningen av Kapitel 4 flyttad till sajten för boken.

Se: www.attskrivafilmmanus.se (Kapitel 4) »

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, tre akter, struktur i film