Länktips : Kaufman versus McKee

Trogna läsare av denna blogg kan inte ha missat att jag hör till dem som tror på den traditionella anglosaxiska filmdramaturgin. Jag är helt enkelt övertygad om att man kan berätta mycket personliga och engagerande historier inom ramarna för en sådan struktur.

Man kan förstås lika gärna kan skriva fullständigt meningslösa nonsensmanuskript utifrån samma modell. Alltså, att inte behöver vara verktygen det är fel på när stolen blir skev.

Samtidigt är det också sunt att ifrågasätta dem som alltför trångsynt hävdar att en given modell för struktur är allenarådande sanning. Det finns filmer som fungerar ypperligt fast de är gjorda på helt andra sätt.

Jag följer en del bloggar och sajter om manusskrivande. En där man försöker erbjuda alternativa metoder är unique-screenwriting.com >> som jag nämnt här på bloggen tidigare.

Där kom idag artikeln Adaptation Screenwriting >> med en analys av Charlie Kaufmans ADAPTATION >> utifrån en kritisk hållning till Robert McKee’s teser.

Kaufman är ju en av mina favoritförfattare. Men när jag nyligen såg SYNEDOCHE, NEW YORK >> blev jag inte direkt överväldigad, bland annat just på grund av bristen på struktur, bristen på sammanhängande berättelse.

Detta finns det anledning att återkomma till …

Mer läsning på bloggen :

Struktur och de tre akterna >>
Länktips : Mot struktur och dramaturgi >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : Kaufman, McKee, Adaptation, Synedoche New York, anglosaxisk struktur, tre akter

Robert McKee – Noterat från seminariet (7)

Läs i rätt ordning :   1 >> 2 >> 3 >> 4 >> 5 >> 6 >>

Detta är sista delen av sammanfattningen av McKees seminarium. Det mesta är redan sagt men några lösa anteckningar har jag lyckats samla ihop :

§ Om rollfigurer 1

Det viktigaste hos en rollfigur är vad den vill och varför den vill det. Men motivationen ska inte förklaras för publiken utan man bör nöja sig med att antyda. Undanhåller man orsakerna skapar man ett mysterium och gör åskådarna nyfikna. En annan aspekt är att man ger utrymme för skådespelarnas kreativitet genom att inte ge detaljerade förklaringar till rollfigurernas beteende.

§ Om rollfigurer 2

Man ger sina karaktärer dimension genom att se till att de bär på motstridiga krafter.

Dessa inre motsättningar kommer till uttryck genom andra rollfigurer som lockar fram de olika sidorna.

Ju mer perifer en rollfigur är i berättelsen desto mindre motsägelser behöver den ha.

 

§ Dialog

Dialog ska hanteras som handling i det avseendet att den ska innehålla “beats of behaviour” dvs. det ska kontinuerligt ske saker som förändrar situationen.

§ Poesi & symbolik

Ett sätt att berika sin historia är att använda symboliska bilder som återkommer vid olika tillfällen och låta förändringarna  i berättelsen återspeglas genom att förändringar i symbolerna. Symboler måste hanteras med varsamhet. De får inte skrivas publiken på näsan.

§ Skrivprocessen

Som de flesta andra menar McKee att man ska börja med att skriva en step-outline eller ett treatment. En bra metod för att testa sin idé är att pitcha grunddragen i berättelsen för någon och noga observera om personen vid något tillfälle tappar intresset.

 

Därmed avslutas serien med inlägg om seminariet.

Den som verkligen på allvar vill förstå McKees tankar om hur man skriver manus rekommenderas att skaffa hans 470 sidor tjocka manusbibel STORY. Fler detaljer och länkar till utdrag ur boken mm. hittar du i avdelningen för bokrecensioner här >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, dramaturgi, rollfigurer, McKee

Robert McKee – Noterat från seminariet (6)

Läs i rätt ordning :   1 >> 2 >> 3 >> 4 >> 5 >>

Kommen så här långt börjar mina anteckningar bli aningen mer fragmentariska.

Struktur och rytm

Rytmisera i strukturen genom att använda subplot. Tempo handlar om intensiteten i en scen. När man närmar sig klimax ökar man tempo och rytm. Men den sista uppladdningen mot klimax ska vara långsam. Det ökar att publikens koncentration och förstärker tyngden i det slutgiltiga avgörande som klimax består utav.

Utveckling

Ett manus kan utvecklas genom att man

UTVIDGAR den centrala konflikten till fler av de olika områdena för konflikt (inre, personlig, social, yttervärlden se del 4 >>)

FÖRDJUPAR. Man ser till att det som sker påverkar rollfigurerna på ett mer omvälvande sätt, att de blir mer berörda.

Tillför ARKETYPER. Man tillför rollfigurerna symboliska kvalitéer. THE DEERHUNTER handlar om jägaren som till slut dödar det mänskliga i sig själv. I TERMINATOR  är Sarah Connor moder till den som ska frälsa världen.

Lösa noteringar

§ Protagonisten (huvudpersonen) kan bara bli så engagerad som Antagonisten (huvudfienden) låter den bli. Man ska försäka få dem att resa sig till deras respektive yttersta potential. Protagonistens samlade kraft ska läggas i ena vågskålen och övertrumfas av de antagonistiska krafterna.

§ Om slump. Det är OK att använda slumpens inverkan för att skapa problem åt rollfigurerna. Det är klart sämre att låta slumpen lösa problem. Problemet med slump är att slumpen inte ger mening åt det som sker. ( se 1 >> om “mening”) .

§ Melodrama uppstår är när rollfigurernas känslomässiga uttryck överdrivs, när känslorna som uttrycks inte är adekvata för de omständigheter som framkallat dem.

§ Rollfigurer är inte riktiga människor utan metaforer för människor, för livet. Den verkliga personligheten kommer till uttryck i valsituationer under högt tryck .

§ Exposition ska ske medan man driver historien vidare. Förklara inte allt utan skapa mysterier. Skapa ett behov hos publiken av att få veta. Ge dem aldrig mer än de behöver för ögonblicket.

…

fortsättning följer i del 7 >> som avslutar serien.

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, dramaturgi, manuskurs, McKee

Robert McKee – Noterat från seminariet (5)

Läs i rätt ordning :   1 >>  2 >>  3 >>   4 >>

Om akt-strukturen

McKee framhåller att  det är ett missförstånd att strukturen med akter innebär att det ska vara tre stora vändpunkter. Det ska vara MINST tre. Lösningen för att få rörelse i andra akten är att ha fler vändpunkter och portionera ut dramatiska vändpunkter i sidohistorier.

Enda gången man har anledning att bryta den klassiska dramaturgins konventioner är om något av grundelementen inte fungerar annars för att ge publiken den optimala känslomässiga upplevelsen.

McKee tar exemplet med Spindelkvinnas kyss. Där kommer katalysatorn (inciting incident) först en timme in i filmen. Anledningen är att man skulle få en omedelbar antipati mot huvudpersonen om man redan från början visste att hans uppdrag är att spionera för fängelseledningen.

Sidohistorier

Sidohistorier kan användas till att

• antingen motsäga premissens tes eller förstärka den genom att ge aspekter som fördjupar genom variation eller ger andra vinklar.
• ge energi om huvudintrigen är svår att få igång.
• göra huvudintrigen mer komplex
• fördjupa karaktärerna

Dilemma

Rollfigurernas val i ett “event”  (se del 2 >> )  ska inte bara handla om att de kan får det bättre eller sämre (se del 4 >> om “the gap”).

Det ska helst ingå en komponent av rätt eller orätt. Valsituation ska innehålla ett dilemma, t.ex. att man får betala ett pris för att få det bättre. Ett exempel på dilemma är om en fattig person får möjligheten att stjäla pengar till priset av att riskera sin heder eller att drabbas av dåligt samvete.

McKee tar exempel från Kramer mot Kramer. I slutet av filmen hamnar Ted (Dustin Hoffman) i en valsituation. Han har goda utsikter att besegra sin förra fru Joanna (Meryl Streep) i en rättegång för att vinna vårdnadstvisten.  Dilemmat uppstår när Ted blir medveten om att sonen Billy skulle traumatiseras av att tvingas vittna i en sådan rättegång.

…

fortsättning : Del 6 >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, dramaturgi, manuskurs, McKee

Robert McKee – Noterat från seminariet (4)

Läs i rätt ordning :  Del 1 >>

Konflikt

Precis som ljud är den mest grundläggande beståndsdelen i musik är konflikt den mest grundläggande beståndsdelen i berättandet. Utan konflikt kan handlingen inte föras framåt. Man kan tillfälligt fånga publiken intresse men för att behålla engagemanget måste det till konflikt.

McKee identifierar fyra områden där rollfigurer kan möta konflikt.

• I det inre (psykologiska/ kroppsliga hinder)
• I personliga relationer
• I  sociala relationer (samhället eller normsystem mm.)
• Med yttervärlden, (naturkrafter eller fysiska hinder)

I filmen som helhet försöker man hitta konflikter inom flera av dessa områden.

Sprickan mellan förväntat resultat och utfall (“the gap”)

En av McKees nyckelteser gäller hur man bygger upp en scen. Utgångspunkt är att någon av rollfigurerna vill något i just den situationen. Personen utför någon slags aktivitet för att nå detta mål. Det kan vara i form av dialog eller konkret handling.

McKees stora poäng här är att den aktiviteten aldrig ska ge det önskade resultatet. Responsen från omvärlden ska istället på ett överraskande sätt förvärra situationen och därmed tvinga den drabbade rollfiguren till ny aktivitet.

Motreaktion kan ske på vilket som helst av de fyra områdena för konflikt. Den nya handlingen ska helst innebära ett större risktagande.

McKee kallar det att skapa en spricka (“gap”) mellan förväntan och resultat och att det är denna princip, att bryta förväntningarna som driver hela berättelsen framåt. *

Katalysator (inciting incident)

Efter att man i början av filmen presenterat rollfigurernas “vardagsliv” inträffar något -  katalysatorn - som radikalt stör den vanliga ordningen och sätter igång berättelsen. Denna händelse måste alltid vara ett “event” (se del 2 >> )  och påverka protagonisten (huvudpersonen).

Katalysatorn måste alltid visas i filmen ( till skillnad mot sidohistoriernas katalysator som kan ha skett i backstoryn eller sker utanför bild)

Katalysatorn läggs in så tidigt som möjligt men inte förrän man har etablerat situationen så väl att händelsens känslomässiga effekt kan upplevas av publiken.

…

Fortsätter i del 5 >>

 

*) Detta resonemang om “the gap ..” är i själva verket en del av en mycket större helhet som en sådan här sammanfattning inte rimligen kan göra riktig rättvisa. Den som vill fördjupa sig kan antingen leta artiklar på Google >> eller skaffa McKees bok STORY >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : Robert MKcKee, filmmanus, dramaturgi, konflikt, inciting incident

Robert McKee - Noterat från seminariet (3)

Tidigare inlägg :  Del 1 >>  Del 2 >>

Den här gången är anteckningarna lite mer spridda.

Om rollfigurer

Robert McKee skiljer på det han kallar "characterization" och "true character".

Karaktäriseringen är de yttre egenskaperna, det som är synligt för omvärlden. Den verkliga karaktären döljer sig under ytan. Det är den verkliga karaktärern som är viktig. Människor avslöjar vilka de egentligen är när de måsta fatta beslut i extremt pressade situationer. McKee menar att ca 80 procent av alla filmer handlar om att rollfigurernas sanna natur  avslöjas.

(McKee säger det inte rent ut men det han talar om här handlar i hög grad om den innersta personliga moral varje människa har, något som jag själv resonerar om i min bok. Se utdrag här >>)

Här gjorde McKee också en träffsäkert formulerad koppling till dialog : Dialog är den mask man lägger över det man verkligen vill göra så att det inte syns

Grundprincip i sammansättning av berättelsens persongalleri (= orkestreringen) är att polarisera. Sitter det fyra personer runt ett middagsbord och någon tappar en gaffel är det ideala att alla reagerar helt olika.

Protagonist / huvudperson

Två personer kan dela på protagonist-funktionen så länge de har samma mål, känner glädje och besvikelse över samma saker och har något så när lika starka behov av att nå målet.

Det är nödvändigt med viljestyrka. Man visar graden av viljestyrka genom det en rollfigur är beredd att riskera för att nå sina mål.

Huvudpersonen måste ha ett behov (psykologiskt) och en vilja (för den yttre handlingen).  McKee menar att "behovet" och "viljan" ska motverka varandra.

Att publiken känner empati är nyckeln till identifikation med huvudpersonen. Man kan ha en huvudperson med osympatiska sidor men det måste finnas något som väger upp. Macbeth t.ex. räddas av sitt dåliga samvete.

Tre sorters berättelser

Det finns tre sorters berättelser om man ser på det övergripande budskap.

§         Den idealistiska : Det goda vinner

§         Den pessismistiska : Det onda vinner

§         Den ironiska : Huvupersonen når sitt mål men det ger inte den önskade tillfredsställelsen.

…

Del 4 >>

Se kortrecension av McKees STORY med länkar till utdrag ur boken >> 

© adastra media

---

Andra bloggar om : McKee, Story, filmmanus, dramaturgi, rollfigurer

Robert McKee - Noterat från seminariet (2)

Här fortsätter sammandraget från Robert McKee-seminariet. Den som missat inlägget med del 1 hittar det här >>

....

McKee menar att det finns två sorters dåliga historier - Dåliga i bemärkelsen att de inte skapar mening. Den första är av typen "slice of life". Man följer en person som drabbas av orättvisor och elände. Det sker inom olika områden i livet, som t.ex. kärlek, relationer och arbete. Emellanåt blir allt bättre men så kommer nya umbäranden och sen slutar det med triumf. Problemet är att det inte finns något samband mellan de olika delarna. Det finns ingen övergripande ordning.

Den andra varianten är den "garanterade publikframgången". Det kan t.ex. vara att någon råkar få tag i något som kan förgöra världen och blir jagad av skurkar under häftiga effekter. Problemet här är att berättelserna blir konstruerade och inte har några som helst kopplingar till det normala livet. Misstaget är att man förväxlar "liv" med "rörelse".

.....

För att lyckas som manusförfattare krävs :

§ Insikt om livet

§ En vilja till perfektion

§ Förmåga att urskilja vad som är bra och vad som är dåligt

§ Förmåga att kasta det som är dåligt

Enbart tio procent av det man skriver är tillräckligt bra.

EVENT

En historia är inte samma sak som livet. Den innehåller enbart glimtar av livet. För att skapa en historia måste man välja rätt delar. Det man letar efter där är det McKee kallar
"event", ("händelser").

Termen "event" står för en situation som innehåller förändring. För att en händelse ska klassas som ett "event" måste förändringen påverka en person. Förändringen kan antingen vara positiv eller negativ. (t.ex. från gemenskap till ensamhet, från fattig till rik, från hedervärd till föraktad, från sjuk till frisk etc.). Förändringar som utgör "event" ska inte vara slumpmässiga utan inträffa som direkta konsekvenser av en konflikt.

Den typen av förändringar är en av de mest grundläggande beståndsdelarna i det dramatiska berättandet. För att ha material till en långfilm behövs mellan 40-60 "event"

Idealet är att alla filmens scener innehåller "event". Men ett och samma "event" kan också bestå av flera scener. Som exempel tog McKee ett äktenskapligt gräl som eskalerar och leder till att den ena parten gör slut. Första scenen kan utspelas vid frukostbordet. Bråket fortsätter medan paret gör sig i ordning för att åka till arbetet. Avslutningen kan ske på väg till jobbet där någon av kombattanterna kliver ur bilen och säger att han eller hon vill skiljas. Även om det hela utspelas på flera platser är en och samma avgörande förändring (från gift till ensamstående).

Dessa "events" ordnas sedan till sekvenser och akter. En sekvens består av flera "event" som tillsammans leder till en större förändring. Dessa sekvenser bildar akter som förorsakar ännu mer avgörande förändringar. Och berättelsen i sin helhet åstadkommer i slutet en allt övergripande och oåterkallelig förändring för huvudpersonen.

…

Fortsättning : Del 3 >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : Robert MKcKee, filmmanus, dramaturgi

Robert McKee - Noterat från seminariet (1)

Detta blev liggande lite väl länge, men nu har jag till slut haft tillfälle att sammanfatta de 20 sidor anteckningar jag hade med mig hem från seminariet 7-9/11. I datorn finns det nu ett 10 sidor långt worddokument. Det är ju lite mycket att lägga ut på en gång så det kommer i omgångar.

Självklart går det inte att förmedla mer än en bråkdel. Men jag hoppas i alla fall att i åtminstone någon liten mån ge en bild av den bredd och det djup McKee har i sina resonemang. Den som blir nyfiken har möjlighet att fördjupa sig i hans bok >>

McKee inledde med att fastslå reglerna. 100 kr i omedelbara böter för den stackare vars mobil ringer, inget prat mellan deltagarna i salongen och inga frågor eller narcissistiska kommentarer under pågående session. McKee berättade med uppenbar förrtusning hur han låtit köra ut en höjdare från något större mediabolag för att han inte kunnat låta bli att skicka SMS under föreläsningen.

Men en sådan start vill det till att man levererar. Och det gjorde McKee verkligen. I princip talade han oavbrutet i tre dagar mellan 09:00 - 20:30. Som tur är lyckas han vara både underhållande och pedagogisk.

Om internationellt gångbar film och behovet av en bra story

McKees utgångspunkt var att vi skulle lära oss att skriva manus som har en internationell potential. I Europa produceras 800 filmer per år men endast 2 procent av dessa når ut över nationsgränserna. För att en film ska bli internationellt gångbar krävs en kombination av två saker. Receptet är att skriva kulturellt specifika historier som innehåller universellt mänskliga frågeställningar.

Det kulturellt specifika behövs för att biobesökarna är nyfikna på det som är annorlunda. Det universellt mänskliga behövs för att publiken ska kunna känna igen sig.

Och det måste finnas en bra historia. Den slutsatsen drog McKee efter många år som lektör på filmbolag. Det hjälper inte att man har genomarbetade rollfigurer, välskrivna scener med bra dialog och ett maffigt bildberättande. Utan en bra “Story” kan det inte bli bra film.

Och vi människor behöver historier. De hjälper oss att tolka livet. Livet i sig är utan mening. Det är ett oordnat kaos. Berättelser hjälper oss att se en mening med det vi upplever.

Men det räcker inte med en bra historia. Den måste också berättas på ett bra sätt. För att kunna göra det krävs det både talang och hantverkskunnande. I skrivandet behövs en litterär förmåga att skapa bilder i andra människors medvetande men man måste också veta hur man ordnar dessa bilder till en känslomässigt engagerande berättelse. Det är här strukturen kommer in. Men det Robert McKee vill lära ut ska inte ses som en formel utan en form.

…

Fortsätter i del 2 >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : McKee, Story, filmmanus, dramaturgi

På programmet : McKee och uppdateringar

Nästa större punkt på bloggprogrammet är en sammanfattning av seminariet med Robert McKee (7-9 november).

Jag har sagt det tidigare och säger det gärna igen; Robert McKee är den som på det mest genomgripande sätt har förstått vad som är viktigt när man bygger en filmberättelse.

Men inte heller McKee är ofelbar. En punkt där han faktist är lite blir vag är när det gäller premissen. Där har Stanely D. Friedman tänkt djupare, vilket jag redogjort för i inlägget Mer om premiss i film - THE MORAL PREMISE >>

Men i stort var seminariet en klar höjdare och McKee levde mycket väl upp till sitt rykte som auktoritär men underhållande och oerhört kunnig föreläsare.

Jag fick med mig mer än 20 sidor anteckningar hem som jag ska dra ut det viktigaste från och lägga ut här så småningom.

Orsaken till att det har blivit liggande är att jag haft en intensiv arbetsperiod med boken. Det känns väldigt skönt att kunna berätta att största delen av boktexten nu är definitivt färdig.

Vid tillf'älle kommer jag även att lägga upp uppdaterade versioner av några av de utlagda avsnitten ur boken.

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : McKee, filmmanus, premiss

SFI stöder McKee för att få ner avgiften

Sänkt pris?

Fick reda på igår att Svenska Filminstitutet beslutat gå in med stöd till manusgurun Robert McKees seminarium 7-9 november för att göra anmälningsavgiften mer överkomlig. Håll koll på svenska sajten www.axess.se/story >> för att se när prisuppgifterna uppdateras.

Inte bara för manusförfattare ...

Hittade i övrigt en serietidningssajt med McKees tio budord >> (!) som enligt författaren även ska vara tillämpliga vid tillverkning av tecknade serier.

McKees 10 bud täcker de mest grundläggande principerna för filmskrivandet. Detaljerna hittar man i hans 480 sidor tjocka manusbibel STORY >>

Se även utdrag ur boken, från kapitlet "Structure and Character" på www.writersstore.com >>

I väntan på McKees egen nedstigning i Stockholm 7-9 november kan man också se detaljer om seminariet på hans egens sajt www.mckeestory.com >>

Och den som t.ex. vill veta hur många Oscars och Emmys McKees elever har samlat ihop kan roa sig med en 20 minuters TV-intervju som också innehåller den berömda scenen ur ADAPTATION >> där Brian Cox i rollen som McKee på sitt mest koleriska humör, sätter Nicholas Cages rollfigur Charlie Kaufman på plats: Robert Mckee on The Hour with George Stroumboulopoulos >>

Även på YouTube finns det förstås en del smått och gott: McKee på YouTube >>

© adastra media

---

Andra bloggar om : filmmanus, manuskurs, manusguru, Robert McKee, Adaptation

Störst, Bäst och ... Dyrast - Robert McKee till Sverige

Ja, han är lite av en diva och vet sitt värde i dollar. Men det hjälps inte. Robert McKee en legend och har bättre än någon annan lyckats förstå vad som är viktigt när man skriver ett filmmanus. Och han lyckas dessutom förklara det så att man förstår.

Nu kommer Robert McKee för första gången till Stockholm med sitt tre fullspäckade heldagars "STORY SEMINAR".

Skriv in 7-9 november i kalendern och börja redan nu lägga undan pengar. Detta är ett tillfälle man inte bör missa.

Mer om seminariet i Stockholm >>

Se även Robert McKees sajt >> där han presenterar sig och sina kurser som besökts av framstående filmskapare världen över.

En kort recension av McKees 480 sidor tjocka manusbibel STORY STRUCTURE finns här >>

Ytterligare detaljerad info kommer också här på bloggen senare.

© adastra media

---

Andra bloggar om : Manusguru, Robert McKee, Story, Manuskurser