Länktips : Kaufman versus McKee

Trogna läsare av denna blogg kan inte ha missat att jag hör till dem som tror på den traditionella anglosaxiska filmdramaturgin. Jag är helt enkelt övertygad om att man kan berätta mycket personliga och engagerande historier inom ramarna för en sådan struktur.

Man kan förstås lika gärna kan skriva fullständigt meningslösa nonsensmanuskript utifrån samma modell. Alltså, att inte behöver vara verktygen det är fel på när stolen blir skev.

Samtidigt är det också sunt att ifrågasätta dem som alltför trångsynt hävdar att en given modell för struktur är allenarådande sanning. Det finns filmer som fungerar ypperligt fast de är gjorda på helt andra sätt.

Jag följer en del bloggar och sajter om manusskrivande. En där man försöker erbjuda alternativa metoder är unique-screenwriting.com >> som jag nämnt här på bloggen tidigare.

Där kom idag artikeln Adaptation Screenwriting >> med en analys av Charlie Kaufmans ADAPTATION >> utifrån en kritisk hållning till Robert McKee’s teser.

Kaufman är ju en av mina favoritförfattare. Men när jag nyligen såg SYNEDOCHE, NEW YORK >> blev jag inte direkt överväldigad, bland annat just på grund av bristen på struktur, bristen på sammanhängande berättelse.

Detta finns det anledning att återkomma till …

Mer läsning på bloggen :

Struktur och de tre akterna >>
Länktips : Mot struktur och dramaturgi >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : Kaufman, McKee, Adaptation, Synedoche New York, anglosaxisk struktur, tre akter