att skriva filmmanus: FROZEN RIVER – Skickligt byggt drama (betyg 4)

FROZEN RIVER >> är en lågmäld men engagerande film som rymmer mycket dramatik.

Handlingen utspelas i norra USA, där gränsen till Kanada går rakt igenom ett indianreservat. Filmen handlar om JAY (Melissa Leo) som försöker få ordning på tillvaron för sig och sina två barn efter att hennes slarver till man har sjappat med alla pengarna.

Lösningen på Jays akuta problem uppenbarar sig i form av den opålitliga indiankvinnan LILA (Misty Upham). Lila vet hur man smugglar illegala invandrare över den frusna gränsfloden och behöver Jays bil. På den kanadensiska sidan väntar en strid ström av människor på att få trycka ihop sig i Jays baklucka för att komma över gränsen.

Kvinnornas verksamheten är lönsam men självklart inte utan risker. Och i denna hårda värld där ingen kan lita på någon annan utvecklas en slags vänskap mellan kvinnorna.

FRAMÅTRÖRELSE

Och det är en historia som berättas på ett filmiskt sätt. Det en manusförfattare i utveckling särskilt ska lägga märke till är det skickligt genomförda spelet med framåtrörelse.

Det sker hela tiden saker som skapar förväntningar eller farhågor om vad som ska ske.

När Jay mitt på floden kastar ut de gömda passagerarnas väska på isen förstår vi att något kommer gå åt helvete fel. Men vi vet inte vad och funderar ut olika alternativ och hoppas att inte det allra värsta ska hända. På det sättet blir vi väldigt väl förberedda för de dramatiska vändningarna som sen infaller.

Vi får aldrig veta mer än vi behöver utan serveras istället antydningar som tvingar oss att fundera. Det börjar redan i första scenen. Varför gråter Jay? Och vad är det egentligen för fel på den förlupne mannen. Varför sitter Lila plötsligt i mörkret uppe i ett träd och mutar en hund med chips? Och varför får inte bilhandlaren sälja någon bil till Lila?

FROZEN RIVER är värd att studera just för hanteringen av information. Vi får aldrig veta mer än vi behöver, snarare lite mindre. Filmen visar på det sättet hur man med mycket enkla medel kan hålla intresset och spänningen vid liv.

Vilket för övrigt är precis det jag saknade i MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK ( se recensionen >>)

Det man också ska lägga märke till är hur mycket av dramatiken koncentreras till moraliska frågeställningar. Det finns inga riktigt enkla beslut i ett läge där man blivit tvungen att töja på alla normala gränser för att klara sig.

Betyget blir en 4, med ett särskilt plus för frånvaron av inställsamhet i människoskildringen.