att skriva filmmanus: Mer om premiss i film

Här kommer den utlovade fördjupningen om mitt senaste tillskott i manusbokhyllan THE MORAL PREMISE av Stanley D. Williams.

( Se gärna utdraget ur mitt eget kapitel om premiss >> som introduktion )

Premiss är ett av de mest centrala momenten i det dramatiska berättandet. Ändå finns det förvånande lite skrivet om vad en premiss är och hur den kommer till konkret uttryck i det praktiska skrivandet. Och påfallande många som tar upp ämnet hämtar ogenerat sitt material ur nestorn Lajos Egris bok THE ART OF DRAMATIC WRITING >> som skrevs 1946.

Därför var det desto mer glädjande när jag häromveckan råkade hitta THE MORAL PREMISE på nätet. Precis som de flesta andra utgår Williams från Egri men det som skiljer är att han faktiskt utvecklar Egris principer och tillför en välbehövlig fördjupning.

Ett problem med Egris grundtext är att den i första hand tar sina exempel från teatern. Det blir självklart lite svårare att ta till sig för en filmskrivare. Och även om Egri analyserar en del klassiker av Ibsen och Shakespeare, blir det ändå ganska många exempel från pjäser som redan för väldigt länge sen gått ur tiden och som dagens läsare inte har en chans att relatera till.

Williams bok däremot handlar uttryckligen om premiss i filmmanus. Och de filmer han skriver om finns tillgängliga, om man inte redan har sett dem.

Två delar

Boken består av två delar. Den första ägnas åt att förklara vad en premiss är och hur den kommer till uttryck i olika sammanhang. Här utgår Williams också från ett kulturhistoriskt perspektiv och visar hur djupt förankrad idén om ett budskap är i historieberättandet. Williams redogör också för hur andra manusböcker behandlar ämnet och diskuterar skillnader och brister.

Och han kommer fram till slutsatsen att en omsorgsfullt inarbetad premiss är avgörande för i vilken grad en film ska beröra sin publik. Och han lyckas på ett mycket övertygande sätt beskriva varför det är så. Vidare visar Williams att en väl gestaltad premiss även påtagligt ökar publiktillströmningen. Där har han gått rent vetenskapligt tillväga med en analys av jämförbara filmer utifrån dels vad premissen säger och hur den kommer till uttryck, och dels de väldigt konkreta publiksiffrorna för respektive film.

I den andra delen beskriver boken mer handgripligt hur manusförfattaren kan lägga upp sitt arbete och presenterar ett förslag till schema för processen. Där utgår Williams förstås inte bara från hur premissen ska genomsyra berättelsen utan lika mycket utifrån den traditionella strukturen med tre akter.

Särskilt roligt för mig personligen var att se hur Williams hanterar kopplingen till moral, en aspekt som jag själv väldigt starkt betonar i min egen kommande bok. I detta är han mycket mer konsekvent än Egri.

Dubbelt formulerad

Intressant är också hur Williams kompletterar den gängse formuleringen "A leder till B" med ytterligare ett led; "C leder till D", som är en spegelbild av det första ledet. För att ge ett konkret exempel : "Ondska leder till undergång" blir i Williams tappning "Ondska leder till undergång men godhet leder till lycka".

Denna dubblering kan verka onödig och övertydlig men är helt klart till hjälp när man ska analysera premissen i befintliga filmer. Men den största poängen med Williams variant är att den pekar ut hur man kan använda kontrast i skrivandet för att förstärka filmens budskap.

Williams brinner verkligen för sitt specialintresse och enda nackdelen är att han kan bli lite närsynt. Det räcker inte med en konsekvent genomförd premiss för att en film ska vara bra. Det måste finnas en bra historia också vilket han lägger mindre vikt vid.

Men ändå utnämner jag gärna THE MORAL PREMISE >> till den bok som bäst ringar in det lite knepiga begreppet premiss och hur man kan hantera det i sitt eget skrivande.

Stark rekommendation alltså för alla som känner behov av mer kött på benen i premissfrågan.

Fler länkar finns på sidan med boktips >>