att skriva filmmanus: Intressant hjärnforskning om inlevelse

SPEGELNEURON FÖRKLARAR FILMUPPLEVELSEN?

I gårdagens DN (071007) spekulerade vetenskapsreportern Karin Bojs om årets nobelprisvinnare i medicin och pekade ut forskningen om spegelneuroner som ett område för tänkbara kanditater. (Karin Bojs artikel >>) Nu blev det inte så men det är i all fall en antydan om betydelsen i detta förhållandevis nya forskningsfält.

Spegelneuroner är en särskild sorts hjärnceller som framkallar fysiska reaktioner i vår kropp när vi observerar andra människors beteende. Det handlar om inlevelse.

Upptäckten gjordes av en slump när man studerade apor. Man mätte aktiviteten i hjärnceller när aporna fick utföra vissa vissa handlingar. I ett försök fick de enskilda aporna jordnötter och instrumenten gav utslag när de sträckte ut armen för att plocka upp nötterna.

Men vid ett tillfälle uppstod samma signalmönster fast apan med mätinstrumenten inte hade rört sig. Det som däremot hade skett var att en av försöksledarna hade sträckt ut handen för att ta en jordnöt.

Det här väckte forskarnas nyfikenhet. Man iscensatte en rad nya experiment som bekräftade existensen av det som kom att kallas spegelneuron. Namnet kom från att det som sker i hjärnan hos den observerande individen är en spegelbild av det som sker hos den som agerar.

Det här har sedan utvecklats vidare och man menar nu att spegelneuronen har en viktig funktion i människans förmåga att känna empati. En sak man bl.a. undersöker är spegelneuronerna hos autistiska personer för att hitta en förklaring till deras bristande förmåga till inlevelse med andra.

Så det kan mycket väl vara så att vi har en väldefinierad liten klump hjärnceller att tacka för våra bioupplevelser. Att det är dom som får våra känslor att dras med i det hopp, den förtvivlan, triumf, spänning, glädje, sorg eller lycka som vi ser rollfigurerna uppleva på vita duken.

I den tredje artikeln (Aj du gör ont) snuddar Karin Bojs själv vid frågan om kopplingar till filmupplevelsen. Det är verkligen ett jätteintressant område att undersöka vidare. Det vore väl mumma för en manusförfattare att kunna fysiskt mäta i vilken mån de scener man knåpat med ger effekt!

Har vi ingen filmintresserad hjärnforskare här som känner sig manad?

Mer att läsa :

Cells that read minds >>(den mest uttömmande artikeln)

Grunden för medkänsla funnen [DN 060618] >>

Hjärnans spegel grunden för empati [DN 060701] >>

Aj, du gör ont [DN.se 070624] >>

Vi föds som tankeläsare [Illustrerad Vetenskap 11/2005] >>