att skriva filmmanus: Härligt skruvad dialog från Jurassic Park

[delvis uppdaterad 09-05-30]

VEM ÄR DET SOM ÄR RÄDD?

Jag skriver fortfarande på kapitlet om dialog som definitivt blir bokens mest omfattande.

Ett längre avsnitt handlar om hur man undviker "pingpong-dialog". Pingpong är när dialogen går för mycket som på räls och alla snällt svarar precis som de förväntas göra vilket ger förutsägbara repliker och gör att manusförfattarens avsikt riskerar att bli genomskinlig. Motsatsen är när varje rollfigur har en egen linje och att det finns känslomässig dynamik.

En annan aspekt är att levande dialog alltid är ett samspel mellan text och undertext. Detta kan man se exempel på i en härligt skruvad liten snutt dialog mellan den öververbale och odrägligt självsäkre Dr Malcolm (Jeff Goldblum) och Dr Grant (Sam Neill) i JURASSIC PARK (imdb) >>

I dialogen svarar båda på varandras undertext men det blir fel när Malcolm misstolkar vad Grant egentligen menar.

Situationen är den att parkens elsystem just har havererat. De två förarlösa bilarna har stannat och sitter fast på spåret. De befinner sig precis framför den get som ska locka fram Tyrannosaurusen. Det är mörkt och ett otäckt oväder piskar djungeln. Grant har varit framme och kollat om radion kanske fungerar i den första bilen, där barnen sitter. Han kommer tillbaka till den andra bilen där Malcolm väntar [00.57.45]. De vet ännu inte hur allvarligt läget är.

MALCOLM
Är ungarna OK?

GRANT
Jag frågade inte. Varför skulle dom inte vara det?

MALCOLM
Barn blir rädda.

GRANT
Vad är det att vara rädd för? Det är bara ett litet strömavbrott.

MALCOLM
Jag sa inte att jag var rädd.

GRANT
Jag sa inte att du var rädd.

MALCOLM
Jag vet.

När Malcolm säger "Barn blir rädda" är det ett diskret ifrågasättande, att Grant inte förstår sig på barn. Grant försvarar sig med att argumentet att situationen inte är farlig. Detta tolkar Malcolm som att Grant uppfattar honom som rädd. Men Malcolm vill inte framstå som rädd och måste markera det. Då påpekar Grant helt korrekt att han aldrig påstått att Malcolm var rädd. Malcolm måste ha sista ordet och säger att han vet det.

Men vid det här laget är han är helt förvirrad. Han känner på sig att något i detta samtal är fel men kan inte begripa vad som egentligen gick snett. Den psykologiska precisionen är imponerande.

Att ha koll på undertexten är en förutsättning för att man ska kunna skriva bra filmdialog. I en vidare bemärkelse består undertexten av allt som inte uttalas direkt men på ett mer eller mindre framträdande sätt styr vad rollfigurerna säger till varandra. Det är från undertexten dialogen laddas med energi. Det är där vi hittar drivkrafterna bakom varje replik, det som avgör vad en människa säger och hur den säger det.