att skriva filmmanus: Analys av scen ur SEVEN

STARK UPPLADDNING INFÖR KLIMAX

SPOILERVARNING VÄRRE : Har du inte sett SEVEN bör du för guds skull se den innan du ser klippet och läser analysen. Det är verkligen synd att förstöra en så bra film! SEVEN finns i varje videobutik med minsta självaktning.

Överraskningar avslöjas redan i andra stycket av texten!

SEVEN (IMDB) >>

Det följande är ett fristående avsnitt som jag inte riktigt vet var det kommer att hamna i boken. Men jag tycker det kan passa här på bloggen då det senaste kapitlet jag publicerat utdrag ur handlar om dialog.

FRAMÅTRÖRELSE SÅ DET KNAKAR

Vi befinner oss nu en liten bit in i tredje akten. Detta har hänt : Poliserna Somerset (Morgan Freeman) och Mills (Brad Pitt) har filmen igenom jagat seriemördaren John Doe som på det mest makabra sätt tagit livet av ett antal människor. Den sammanhållande idén bakom sviten av mord är de klassiska sju dödsynderna. Fram tills nu har John Doe betat av fem.

Det är alltså två syndare kvar att ta kål på när John Doe helt överraskande kommer till polishögkvarteret och ger sig. Han är villig att erkänna allt och dessutom visa Somerset och Mills var de sista två kropparna finns.

Men John Doe har ett villkor och det är att han själv, Somerset och Mills åker dit tillsammans, ensamma. Annars, hotar han, kommer kropparna aldrig att hittas. Somerset och Mills säger OK. De tre ger sig iväg i en bil, följda av en polishelikopter.

Storyn har verkligen ett maffigt upplägg här. John Doe har gjort två väldigt överraskande utspel. Först att komma till polisen och ge sig, och nu detta med hans mycket speciella villkor.

Efter ha sett John Does extremt målmedvetna och iskallt intelligenta tillvägagångssätt blir man som åskådare nu oerhört taggad. Vad går det ut på? Vad i helskotta har den listige mördaren hittat på för spektakulär avslutning? Ska han rymma? Är det Somerset och Mills själva som ska bli de sista offren?

Våra förväntningarna är på topp. Och de tas mycket skickligt tillvara. I scenen som följer skruvas trycket upp allt mer. Framåtrörelse så det knakar.

[01.37.30]
Inne i bilen sitter John Doe med handbojor i baksätet som är avskärmat med ett gallernät. Han är lugn och samlad. Somerset kör och Mills sitter på passagerarplatsen. Bilen är på väg ut från stan.

SOMERSET
Vem är du John? Vem är du egentligen?

JOHN DOE
Vad menar du?

SOMERSET
Jag menar bara att i det här läget, det skulle väl inte skada om du berättade lite om dig själv.

JOHN
… Det spelar ingen roll vem jag är. Vem jag är har ingen som helst betydelse. Du måste ligga kvar på vänster sida här.

MILLS
Så, vart ska vi då?

JOHN DOE
Ni kommer att få se.

MILLS
Vi ska inte bara plocka upp två nya kroppar va? Det skulle väl inte vara tillräckligt spektakulärt? Vi har ju tidningarna att tänka på.

Det som driver den här långa (ca 8 minuter) dialogsekvensen är framför allt den antagonism som Mills känner mot John Doe.

Vi har lärt känna Mills som en hetsig människa och han har under filmens gång retat upp sig ordentligt på John Doe dödligt smarta katt- och råtta-lekar. Mills känner sig fortfarande också oerhört kränkt sen den gång han var så nära att ta fast John Doe men överlistades och istället blev nerslagen och tryckt mot marken i en skitig gränd med John Does pistol mot tinningen.

I den här scenen försöker Mills genomgående förlöjliga John Doe. Hans behov av att sätta sig på John Doe och dennes behov att försvara sig och ge igen ger dialogen energi och dynamik. Somerset är inte alls lika känslomässig. Han har bara ett uppriktigt intresse, mer filosofiskt, av att förstå hur John Doe fungerar.

JOHN DOE
Man kan inte längre bara knacka folk på axeln för att få dem att lyssna. Man måste slå med en slägga. Och då märker man att man får full uppmärksamhet.

MILLS
Men frågan är vad det är som gör dig så speciell att folk ska lyssna.

JOHN DOE
Jag är inte speciell. Jag har aldrig varit särskilt märkvärdig. Men det jag gör är det. Mitt verk.

SOMERSET
Ditt verk?

JOHN DOE
Ja.

MILLS
Men … jag kan inte se något speciellt med det du gör John.

JOHN DOE
Det är inte sant.

MILLS
Jo det är det. Och det lustiga är att allt det här du gör, om två månader kommer ingen bry sig. Ingen kommer att komma ihåg det.

JOHN DOE
Du kan inte se helheten ännu. Men när det är här gjort, när det är fullbordat, kommer det att bli så … Folk kommer knappast att kunna förstå. Men dom kommer inte att kunna förneka det.

MILLS
(till Somerset)
Kan den här knäppgöken bli mer obegriplig?
(till John)
Men när det gäller din genialiska plan …

JOHN
(avbryter)
Jag kan knappt vänta tills du får se. Verkligen. Det kommer att bli något alldeles extra.

MILLS
Vet du, jag kommer att stå alldeles bredvid dig. Så när den här stora saken ska ske, lova att säg till då bara för jag vill inte missa det.

JOHN DOE
Oroa dig inte. Du kommer inte missa något. Inte en chans.

John Doe är full av självförtroende när han talar om storheten i sin plan. Han måste ha hittat på något helt monumentalt för att kunna leva upp till det han säger nu. Som biobesökare blir man allt mer nyfiken. Vad vi ser är ett klassiskt exempel på framåtrörelse genom att säga A men inte B.

De kör genom ett ödsligt landskap i kvällssol. John Doe börja rastlöst gunga fram och tillbaka i baksätet.

SOMERSET
Vad är det som är så spännande.

JOHN DOE
Det är inte långt kvar nu.

Vi ser helikoptern följa bilen genom landskapet.

MILLS
Jag har funderat på en grej men du kanske kan hjälpa mig. När en människa är galen, och det är ju du helt klart, vet man om det själv då? Om du sitter där och läser vapentidningar, runkar i din egen avföring, stannar du bara upp då plötligt och tänker ”Wow, det är ju helt otroligt hur jävla knäpp jag är?” Är det det så?

JOHN DOE
Det är behagligare för dig att kunna säga att jag är galen.

MILLS
Det är väldigt behagligt!

JOHN DOE
Det här är inget som jag väntar mig att du ska acceptera … men det här var inget jag valde. Jag blev utvald.

MILLS
Skitsamma.

Notera John Does språkbruk. Han är en intellektuell människa som formulerar sig med precision och väljer ord med omsorg. Mills däremot har ett enklare, mer känslomässigt och utlevande sätt att uttrycka sig. Somerset å sin sida är också mer nyanserad. När man skriver dialog ska varje rollfigur helst ha ett så personligt sätt att uttrycka sig på att man kan gissa vem som talar bara av att läsa själva repliken.

SOMERSET
Jag tvivlar inte på att du känner så. Men i mina ögon verkar det som om du motsäger dig själv.

JOHN DOE
(spänt)
Vad menar du?

SOMERSET
Jag är glad att du frågar. Om du skulle vara utvald av en högre makt, om du blev tvingad, så tycker jag det verkar konstigt att du njuter så mycket av ditt uppdrag. Du njöt av att tortera dom där människorna. Det går väl inte så bra ihop med att vara martyr, eller?

John Doe ser besvärad ut.

MILLS
(triumferande)
John?

JOHN DOE
… Jag tror inte jag njöt mer än kommissarie Mills skulle njuta av att vara ensam med mig en timme med i ett rum utan fönster. Är det inte så? Skulle du inte bli lycklig om du kunde skada mig utan att bli straffad för det?

MILLS
Du sårar mina känslor. Det skulle jag aldrig göra.

JOHN DOE
Det är enbart för att det skulle bli efterräkningar. Man ser det i ögonen på dig. Det är inget fel att en människa har glädje av sitt arbete. Jag ska inte förneka min egen njutning av att vända varje synd mot syndaren.

MILLS
Vänta ett tag. Jag trodde att du bara dödade oskyldiga.

JOHN DOE
Oskyldiga?! Skulle det vara roligt? En fet man, så motbjudande, som knappt kunde stå. En man som om man såg honom på gatan skulle man peka ut honom för sina vänner och skratta. Såg man honom när satt man åt skulle man inte kunna fortsätta äta. Och sen advokaten. Ni två måste ha i hemlighet ha varit tacksamma för honom, en man som ägnade sitt liv att tjäna pengar på att ljuga med varje andetag för att mördare och våldtäktsmän skulle gå fria.

MILLS
(skjuter in)
Mördare?

JOHN DOE
(hetsigt)
En kvinna ..

MILLS
(avbryter)
Mördare John, som du ..

Trycket i konflikten ökar här. Mills håller på att få in en poäng genom att peka på den logiska luckan i John Does resonemang. Hur kan John Doe vara så indignerad över en som försvarar mördare när han själv mördar? John Doe känner sig hotad och avbryter Mills två gånger med stark energi. Det är första gången vi ser John Doe tappa fotfästet och bli upprörd. Men han hämtar sig snart.

JOHN DOE
(avbryter, upprört)
En kvinna, så ful inuti att hon inte kunde tänka sig att fortsätta leva om hon inte var vacker på utsidan. En knarklangare, en pederast, faktiskt och inte minst den smittspridande horan … Bara i en så här skitig värld kan man utan att skämmas påstå att de här människorna var oskyldiga.

Ett moment tystnad. Mills slår ner blicken, kommer inte på något att svara.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
(allt mer känslosamt)
Men det är poängen. Vi ser en dödsynd i varje gathörn, i varenda hem och vi tolererar det. För att det är så vanligt, så vardagligt. Vi tolererar det morgon, middag, kväll … Men inte nu längre. Jag statuerar ett exempel ...

Det intressanta här är temat. John Does argument är en spegling av Somersets livssyn. John Doe och Somerset ser på världen ur exakt samma desillusionerade perspektiv. Men där Somerset väljer att ge upp inför ondskan (symboliserat av att han ska sluta som polis), drar Doe, på sitt perverterade sätt, helt motsatta slutsatser, nämligen att det är värt att agera, att det är värt att offra sig för att åstadkomma förändring.

En annan sak värd att observera är den starka inlevelse John Doe har här. Han blir nästan gråtfärdig av sorg över tillståndet i världen. Det skulle vara riktigt övertygande och kanske t.o.m. rörande om man inte visste om hans makabra metoder.

Och det ger ytterligare en poäng. Det som gör filmen så stark är nämligen inte bara den här drivet utförda dubbelexponeringen av temat i hjälten Somerset och skurken John Doe, utan också att vi känner igen oss. Alla som bor i en modern storstad drabbas någon gång av det omänskliga i att tvingas titta bort vid anblicken av mänskligt lidande. Alla har vi någon gång backat in i anonymitetens svala skydd stället för att engagera oss. Det ingår i villkoren för att kunna dela livsutrymme med hundratusentals okända människor.

Filmen kryper oss under skinnet här, för John Does argument berör oss. Vi kan inte förneka att han har rätt. Världen skulle vara bättre om vi brydde oss mer och tog hand om varandra bättre. Och samtidigt är det en sjuk människa som uttrycker det. Det går inte ihop och vi nästan tvingas att reflektera över temat. Det är mycket skickligt gjort.

JOHN DOE, FORTSÄTTER
... Det jag har gjort, man kommer att vrida och vända på det, grubbla och fundera, och ta efter … i eviga tider.

MILLS
Just det. Storhetsvansinne.

JOHN DOE
Du borde tacka mig.

MILLS
Varför skulle jag göra det?

JOHN DOE
För att du kommer att bli ihågkommen efter det här. Inse det kommisarie Mills, enda orsaken till att jag sitter här just nu är för att jag vill det.

Än en gång får vi höra hur storslagen hans John Does plan är. Och att Mills ska bli ihågkommen? Man försöker förtvivlat räkna ut vad som ska hända. A men inte B! Och det fungerar som ett löfte. Efter den här upptrappningen skulle vi bli otroligt besvikna om manusförfattaren inte kan leva upp till våra förväntningar på att få se något alldeles extraordinärt.

MILLS
(skakar på huvudet)
Nej, vi hade tagit dig till slut.

JOHN DOE
(med tilltagande intensitet)
Verkligen? Men vad höll ni på med så? Bidade er tid? Lekte med mig och tillät att fem ”oskyldiga” fick dö innan ni kände för att låta fällan slå igen? Vad var det för obestridliga bevis ni hade att ta till mot mig, innan jag kom till er och sträckte upp händerna i luften.

MILLS
Lugn, John. Om inte jag minns fel var vi hemma och knackade på din dörr.

JOHN DOE
(med överlägset leende)
Det är sant. Och jag tycker mig minnas att jag slog sönder ansiktet på dig.
(lutar sig fram mot gallret)
Du är vid liv enbart för att jag inte dödade dig.

MILLS
Okej, flytta bak nu.

JOHN DOE
(sitter kvar, nära)
Jag skonade dig.

MILLS
FLYTTA BAK!

JOHN DOE
Kom ihåg det komissarie Mills, kom ihåg det varenda gång du tittar dig i spegeln resten av livet, eller snarare, resten av det liv som jag låter dig att ha.

MILLS
(rasande, hötter med näven)
FLYTTA BAK DITT DJÄVLA PSYKFALL. OCH HÅLL KÄFTEN
(lugnare)
Du är ingen messias. Du är veckans skräckfilm. Du är en sketen T-shirt på sin höjd.

John Doe sjunker tillbaka i sätet med ett triumferande leende. Somerset kastar en undrande blick på Mills. Mills vänder sig framåt. Han är väldigt upprörd och försöker samla sig.

Det här är också så jäkla bra gjort. John Doe vet precis var han ska sätta stöten. Han trycker slugt kniven rakt in i Mills känsliga macho-nerv, och vrider om där det svider som mest.

Mills hatar att förlora. Och John Doe påminner överlägset och njutningsfullt Mills om den förnedring han utsatt honom för tidigare, dvs, det tillfälle när John Doe slog ner Mills i gränden.

Mills kan inte svara utan tappar ansiktet helt genom att börja skrika. Han är helt rasande men kan inget göra. Och det är precis där John Doe vill ha honom. Och även manusförfattaren vill gärna ha Mills upprörd. I det här läget krävs det nämligen att Mills är ordentligt triggad för att kunna göra det han ska när det drar ihop sig mot klimax.

JOHN DOE
Be mig inte tycka synd om dom där människorna. Jag sörjer dom inte mer än jag sörjer de tusentals som dog i Sodom och Gomorra.

SOMERSET
Menar du att det du gjorde var goda gärningar i guds namn?

JOHN DOE
Herrens vägar äro outgrundliga … Ser du högspänningsstolparna där? Det är dit vi ska.

Vi ser bilen från helikoptern perspektiv. De kör in på ett område där högspänningsledingarna sitter tätt.

[01.45.50]

Ni som har sett filmen vet hur det gick sen. Och alla i som inte gjort det borde vara rejält nyfikna vid det här laget. Det enda jag ska säga om slutet är att åtminstone mina förväntningar om en kraftfull och originell upplösning infriades. Och jag vill påstå att man knappast skulle våga lägga en åtta minuter lång dialog i mitten tredje akten i en thriller, utan den mycket starka framåtrörelse som finns här genom att man lovar publiken att strax få uppleva något mycket spektakulärt.

SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>

NOT : Texten ovan är inte manustexten utan min egen beskrivning av det som sker i scenen, sammanställt från en DVD. Då allt som sägs i filmen inte får plats i textremsan har jag också gjort egna översättningar av repliker för återgivningen ska bli mer exakt.