att skriva filmmanus: Om dialogen i Erin Brockovich-scenen

DÄRFÖR ÄR DEN SÅ BRA!

Ett av mina favoritexempel på gestaltande dialog, som jag nämnt här tidigare, är inledningscenen till ERIN BROCKOVICH >>.

INT. EN LÄKARMOTTAGNING. DAG

DR JAFFE (OFF SCREEN)
Ni har ingen medicinsk utbildning?

Erin Brockovich [Julia Roberts] sitter i besöksstolen. Hennes korta kjol och tajta överdel visar tydligt på en klasstillhörighet som inte väjer för det slampiga.

ERIN
Nej, men jag har barn. Jag har lärt mig mycket på det. Jag har sett sköterskor ta halsprov på min son. Hur svårt är det? Man kör ner en stor bomullstops i halsen på dom och väntar en stund. Eller urinprov, med en sån där sticka som man ha för att läsa av om äggvitan är hög ... Och jag är bra på att ta folk. Det skulle ni förstås behöva se själv men lita mig på, det är så ... Jag är extremt snabb på att lära mig. Jag menar, det räcker att visa mig en gång hur man gör i ett labb så har jag det ... Jag ville läsa medicin, det var mitt första stora intresse faktiskt men så gifte jag mig och fick barn lite för tidigt så det sprack liksom ... När jag slutade gymnasiet fick jag jobb på Fleur Engineers and Constructors i Irvie och blev helt frälst på geologi.

Dr Jaffe, en tunnhårig man i 50-årsåldern kommer i bild. Han verkar lite ansträngd.

DR. JAFFE
Geologi?

ERIN
Ja, jag lärde mig läsa kartor. Jag älskar kartor! Men det jobbet vart jag av med sen för min son fick vattkoppor och hög feber. Ja min förre man var helt värdelös så det gick inte så bra ...

DR. JAFFE
Hm.

ERIN
(ser sig omkring)
... Ni har ett väldigt trevligt kontor.

DR. JAFFE
Tack.

Han ser ner i hennes ansökningshandlingar och försöker komma på ett artigt sätt att få slut på det hela.

DR. JAFFE
(tittar upp)
Hör här ...

Uttrycket i Erins ansikte visar att hon vet att det är kört.

Ovanstående manustext är transkriberad från filmen med stöd av originalmanuset [ finns på script-o-rama >> ]

Vi kommer alltså även denna gång rakt in i situationen. Utan att det sägs rent ut framgår det att Erin söker arbete och att hon är angelägen. Men hon hamnar helt galet i sina förtvivlade försök att påvisa kompetens. Ju mer Erin pratar desto mer uppenbart blir det att det inte kommer att funka. Det scenen framför allt visar är hennes desperation och omöjliga underläge.

Poängen är att det är inte de faktiska uppgifter Erin försöker förmedla som har betydelse. Vi i publiken har ingen nytta av att veta att hon arbetat på Fleur Engineers eller att hon varit "frälst på geologi". Det viktiga är det som står mellan raderna. Det är sättet hon uttrycker sig på som ger oss bilden av vem hon är. Det att hon bara kan tro att de hopplöst kassa kvalifikationer hon åberopar skulle kunna övertyga. Det är det pladdriga tonfallet med alla nervösa sidospår, hur det som sipprar ur henne av bara farten om familjelivet (värdelös f.d. man och sjukliga barn) knappast kan locka till anställning. Och till sist den genomskinligt inställsamma kommentaren om kontoret.

Sammantaget visar detta med all önskvärd tydlighet att Erin inte har koll. Hon är fel person på fel plats, en förlorare. Här har hon inte minsta chans. Och det blir inte bättre av att hon själv känner det på sig. Det räcker med en blick och ett ”Hör här” för att köra henne fullständigt ner i botten.

Med hjälp av bara några repliker får vi så en mycket tydlig bild av henne som människa och på köpet får vi en första vink om hur hennes livssituation ser ut, dvs. ensamstående mor i desperat behov av ett arbete.

SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>