SIGNALEN från en telefon som ringer.

SVEN

(först på telefonsvarare):

- Det här är hos Sven Axelsson. Jag har tyvärr ingen möjlighet att svara för tillfället. Men du kan lämna ett meddelande // (Live, yrvaket) Hallå !

YLVA :

- Jasså du är hemma i alla fall.

SVEN :

- Förlåt, vem är det jag talar med?

YLVA :

- Du låg och sov va? Det låter som om jag väckte dig. Heter du Sven? Jag ringer inte för sent va?

SVEN :

- Du får faktiskt ursäkta men jag föredrar att veta vem jag talar med.

YLVA :

- Jamen självklart. Ylva. 36-168-62. Smal, snygg och kramgo. Allmänna intressen, god mat, och resor. Va tror du? Kan det va nåt? Min sista annons var inne för två veckor sen. Såg du den?

SVEN :

- 36? Hmm ... Nej jag tror inte det.

YLVA :

- Fast polarna kallar mig Yllet. Du då. Kallas inte du nåt? Nåt smeknamn eller så?

SVEN :

- Nej, inte direkt. Mina kollegor brukar säga Sven.

YLVA :

- Hm ... Nä, Svempa och Svenne är ju inget vidare ball heller.

SVEN :

(skrattar lite stelt)

- Ha ha. Nej precis ...

YLVA :

- Jaha ja. Men du , jag måste fråga en sak. Det här med fördomsfritt förhållande. Ta det inte på fel sätt nu va men ... tänker du på nåt särskilt då eller?

SVEN :

- Ursäkta men kan du vänta lite.

(prassel)

Jag tänder en cigarett bara.

YLVA :

- Jahajaa, jag har astma jag. Min doktor sa att det räcker med en cigarett till så dör jag. Fattar du. En cigarett och bara tjoff. Nä så jag kör inte med sånt. Röka alltså. Men hörrudu ....får jag säga Svenne. Sven låter så ehh ... Heter du inget annat också. Jag vet folk som har bytt. En tjej hette Elisabeth och hon fick byta. Lollo heter hon nu. Hon passar verkligen att heta Lollo.

SVEN :

- Lollo?

YLVA :

- Fast jag trivs faktiskt med Ylva. Det är rejält på nåt sätt. Funkar. Tycker inte du också att det är rejält. Fast Yllet är helt okej det med. Vad jobbar du med då? Det stog inget om vad du jobbade med.

SVEN :

- Nej jag vet inte om det är så viktigt. Människor lägger alldeles för mycket tonvikt vid vad man har för ställning.

YLVA :

- Vet du, nu kom jag på det. Jag vet vad det är. Oh fy fan. Vet du vad det är.

SVEN :

- Nu förstår jag inte.

YLVA :

- Det här med Sven. Förlåt att jag säger det med det ger liksom dålig smak i mun på nåt sätt. Du får inte ta det personligt nu va. Lovar du det? Men det är nåt med det namnet.

SVEN :

- Jaha?

YLVA :

- Annars kan jag ju inte berätta nåt. Lova !

SVEN :

- Det är klart.

YLVA :

- Alltså, det var en kille som jag kände, ja en slags jobbarkompis. Han hette Sven. Och så en kväll, det var ju mörkt, fan om det inte va på vintern. Nej jag kan inte berätta ... Han var lite stel sådär va, ja, hämmad på nåt sätt. Men att han .... (ryser av äckel) ... Nej nu pratar vi om nåt annat. Ja, jag gillar hundar också. Men man får ju inte plats med allt. Har du hund?

SVEN :

- Man ska inte ha en hund i stan. En hund måste ha mycket utrymme. Det är onaturligt. Jag blev faktiskt biten av en hund en gång ... Men hör du Ylva, hur tänker du då?

YlVA :

- Va?

SVEN :

- Ja, att du ringer och så ...

YLVA :

- Tänker och tänker. Jag tyckte det lät ball det här med att du gillar att resa. Fast det är ju rätt dyrt, om man ska åka långt menar jag. Du reser mycket då eller?

SVEN :

- Det kan bli en del. Fast det är ju roligare om man är två.

YLVA :

- Precis. Fast det är ju inte samma sak med barn.

SVEN :

- Men du har väl inga barn. "Barnfri", skrev jag inte det? Har du barn?

YLVA :

- Har jag sagt det eller? Och förresten är man bara borta en vecka kan man ju lämna bort dom också. Alltså om man skulle ha några menar jag.

SVEN :

- Eller en helg. Man behöver ju inte åka så långt heller. Man kan låtsas att man är någon annanstans. Att vara turist i sin egen stad, skulle man kunna säga. Ibland kan det vara trevligt att ta in på hotell nånstans bara.

YLVA :

- Nja, jag vet inte. En vecka tycker jag, minst. Och så måste det ju vara lite varmt också. så man kan ligga vid poolen och pressa lite och så. Egentligen är det väl rätt bra att du inte har nån hund. Den kan man ju inte heller ta med. Det är en annan sak, det här med Atlet. Vad betyder det egentligen? Jag slog upp det och då stod det tyngdlyftare. Inte fan är du tyngdlyftare heller va?

SVEN :

(roat)

- Nej inte precis. Det är grekiskt från början. Det var när dom införde de olympiska spelen. Dom var, va ska man säga ... välbyggda. Man skulle kunna säga att dom var ... välutrustade .. kroppsligt, dom gamla grekerna.

YLVA :

- Jahaja. Jag har aldrig träffat nån grek. Inte vad jag vet i alla fall. Fast det är ju så många nu förtiden. Man kan ju inte hålla reda på var alla kommer ifrån. Men Grekland är nog fint. Lollo var där en gång. Man skulle kunna kolla i nån resekatalog. Fast just nu har man ju inte råd, så här precis efter jul ...

SVEN

(tar ett bloss):

- Jaså, ja ...

YLVA :

- Men heter du verkligen inget annat. Det är ju många som har fler namn. Oskar eller Tom. Tom tycker jag är fint. Kan jag inte få kalla dig Tom? Snälla?

SVEN :

- Tom?

YLVA :

- ... Han var blottare ... eller jobbarkompis förresten, vi var ju inte på samma avdelning, men vi pratade med varann ibland. Och så rätt vad det är så står han där i en port och viftar med pillevippen, rätt ut i vädret va, ... ah, det är så djävla lågt alltså. Han bara stånkar på, Och jag står där bara. Vad är det som händer ungefär. Men så upptäcker han att det är jag. Och då säger han att han bara skulle pissa. Skulle du tro på det .... Tom? Och jag blir så djävla förbannad och säger att han får skärpa sig eller så får han en spark rätt på bananen ... Han var sjukskriven sen, borta en hel vecka ... Skämdes väl som bara fan. (klick) Pissa ! Skulle du tro om nån stod i en port, med världens fjong, att han skulle pissa?! I en port?! ... Men Grekland låter bra tycker jag. Eller va säger du Tom? ... Hallå ... Tom? ... Är du kvar?